fototips

6 december, 20111 juni, 2019

Fototips del 4 – Samspelet mellan ISO, slutartid och bländare

För att styra en kameras exponering behövs tre värden. ISO, slutartid och bländare. Vi är nu inne på att använda oss av alla tre.

Först ut är ett landskapsfoto strax efter soluppgång.

För landskapsfotografering vill jag köra med ISO 100. Detta för att det är bas-ISO på just min Canon 5D och ger bäst kvalité. Bländaren vill jag ha ställd på mellan 10-16. Jag får inte bäst skärpa p.g.a. diffraktionen, men jag offrar skärpa mot att få ett större skärpedjup i bilden. Skärpedjupet är det plan man anser vara skarpt i en bild.

Slutartiden låter jag kameran själv bestämma, i det här fallet valde den 1/5 sekund.

Resultatet:

Med 1/5 sekund kan jag inte stå upp och handhålla kameran utan att jag skakar kameran, d.v.s. skakningsoskärpa. Det befintliga ljuset räcker inte till för att jag ska kunna köra med den bländare och det ISO jag vill. Alltså måste jag offra något eller några för att få rätt exponering.

Genom att höja ISO från 100 till 1600 får jag en slutartid på runt 1/80 sekund. I mitt fall räknade kameran ut det, men kör man manuellt kan man även räkna på det själv. En fördubbling utav ISO halverar tiden.

1/5 sek och ISO 100

1/10 sek och ISO 200

1/20 sek och ISO 400

1/40 sek och ISO 800

1/80 sek och ISO 1600

Ingen skakningsokärpa, men desto mer brus p.g.a. det höga ISO-talet. Ta en titt på de mörkare partierna i bilden så syns färgbruset.

Tillbaka till ruta ett och ISO 100. Jag ändrar bländaren till 1,4 istället för 16.

Inget brus, men motivet har blivit oskarpt, speciellt om man tittar på förgrunden. Detta är dock förgrunds- och bakgrundsoskärpa och inte skakningsoskärpa. Vid förstoringar kommer även färgfel i form av lila kanter, kromatisk aberration, synas. P.g.a. av den stora bländaren 1,4 blir även hörnen i bilden mörka, s k vinjettering.

För att få rätt bländare kontra ISO/slutartid kan man låta kamerans automatik avgöra, eller om man kör manuellt själv välja. En halvering av ljusinsläppet fördubblar slutartiden.

1/5 sek och bländare 16

1/10 sek och bländare 11

1/20 sek och bländare 8

1/40 sek och bländare 5,6

1/80 sek och bländare 4

1/160 sek och bländare 2,8

1/320 sek och bländare 2

1/640 sek och bländare 1,4

1/1280 sek och bländare 1

Om nu varken ISO, slutartid eller bländare räcker till i det befintliga ljuset finns två lösningar. En är att kompromissa genom att ändra litet av varje, den andra lösningen är att tillföra ett stativ. Bilden nedan sitter på stativ. Detta innebär att jag fortfarande kan hålla ISO 100, bländare 16 och en slutartid som kan hålla sig i timmar utan skakningsoskärpa.

Fotoövning

Fotografera tre bilder på samma motiv med tre olika inställningar, baserat på ISO, slutartid och bländare. Alla tre bilder ska ha samma exponering, d.v.s. samma ljusstyrka i bilden. Detta löser du genom att du räknar med steg. En halvering eller fördubbling är ett steg. Halverar du hastigheten får du fördubbla ISO-förstärkningen osv.

Visa gärna detta på din blogg med en länk till denna fotoövning för att få återkoppling.

29 november, 201113 juli, 2019

Fototips del 3 – Slutartid

För att styra en kameras exponering behövs tre värde. ISO, slutartid och bländare. Vi är nu inne på slutartid.

Slutartid är den tid som kamerans sensor exponeras för ljus. Hos digitala spegelreflexkameror lyfts spegeln upp och bakom den öppnar slutaren sig.

En regel för de analoga kamerorna i småbildsformat lyder som så att slutartiden ska vara snabbare än brännvidden för att inte skakningsoskärpa ska synas i bild. Denna regel går även att tillämpa på digitala småbildskameror (fullformat) såsom Canon 5D och Nikon D700. På kameror med mindre sensor såsom Canons, Pentax, Sonys och Nikons mindre modeller måste man multiplicera med 1,6 i Canons fall och 1,5 i de övriga. Detta för att sensorn är 1,6/1,5 gånger mindre.

Exempel ett: En Canon 1Ds III är en fullformatskamera med en sensorstorlek på ungefär 24 x 36 mm. På den sitter det ett 50/1,8 EF-objektiv. 50 innebär 50 mm. Vi behöver då en slutartid som är snabbare än 1/50 sek.

Exempel två: En Canon 7D är en kamera med en sensor i APS-C-storlek. Måtten är 15 x 22,5 mm. På den sitter det ett 50/1,8 EF-objektiv. 50 innebär 50 mm, men eftersom sensorn är mindre kommer det märkas lättare ifall man skakar. Då sensorn är 1,6 gånger mindre måste man multiplicera med 1,6 för att få en slutartid som är acceptabel. 50 x 1,6 = 80, d.v.s. 1/80 sekund för att man inte ska kunna se skakningsoskärpan.

Ändringar i slutartid räknas ut via fördubblingar eller halveringar i tid:

8 4 2 1 1/2 1/4 1/8 1/15 1/30 1/60 1/125 1/250 1/500 1/1000 sekunder.

Genom att ha en kort slutartid kan man frysa rörelser, t.ex. som bilden nedan där en lerduva träffas av en hagelsvärm. Bilden har en slutartid på 1/1250 sekund. Den kunde varit ännu kortare för att helt frysa hagelkulorna, men då hade ISO-värdet skjutit i höjden istället och brusat till bilden.

Gör man tvärtom så att man ökar slutartiden kan man få rörelse i bilden. Nedan på vattenfallet har det en slutartid på två sekunder vilket får vattnet att verkar mjukt och magiskt. Nackdelen är att man inte kan hålla en kamera still i två sekunder utan får använda sig av stativ eller i det här fallet, en ryggsäck.

26 november, 20111 juni, 2019

Fototips del 2 – ISO

För att styra en kameras exponering behövs ~~tre~~ två värde. ~~ISO~~, slutartid och bländare. Vi är nu inne på ISO.

Begreppet ISO inom den digitala kameravärlden är en standardisering från International Organization for Standardization och namnet har sitt ursprung från grekiskans isos, likhet, som kameratillverkare följer. Om en kameratillverkare inte kan följa de villkor som gäller för standardiseringen döps inställningarna istället om som till t.ex. ”L” och ”H” (Nästan ISO 50 och 3200 på en Canon 5D).

ISO använder man sig på en kamera för att förstärka signalen från sensorn och på så vis kunna fotografera även i dunkelt ljus.

Digitala kameror har ett ISO-grundläge där kameran kan samla in så många fotoner som möjligt, vilket resulterar i bättre bildkvalité. Ofta ligger spannet mellan ISO 50-200. Vid t.ex. ISO 100 brusar en Canon 40D, Canon 5DII och Nikon D3100 som minst eftersom dessa kan samla in flest fotoner då. Vid ISO 200 brusar en Fujifilm x100 och en Nikon D90 som minst eftersom dessa då kan samla in flest fotoner.

Genom att dubbla ISO-talet i kameran halverar man slutartiden. Man avbryter sensorns insamling av fotoner och förstärker istället signalen. Ifall 1/25 sekund på ISO 100 är för lång tid att ta en bild på vid ett fototillfälle kan man höja ISO-talet till 200 och få en slutartid på 1/50 sekund istället. Med detta kan man fortsätta om och om igen några gånger tills signalen från sensorn blivit så förstärkt att den även förstärker bruset så att det syns, se rörlig GIF-bild nedan för exempel.

Nackdelen med att höja ISO-talet är att man kan samla in färre fotoner och att bruset i bild p.g.a. fotonbrist ökar och att dynamiken i bilden minskar.

Se även Vilket ISO-tal med en Canon.

12 november, 20111 juni, 2019

Fototips del 1 – Bländaren

Bländaren i ett objektiv styr skärpedjupet och ljusinsläppet i en kamera. Genom att minska diametern på ljusinsläppet kan man få skärpa genom hela bilden vilket kan vara önskvärt vid landskapsfotografering.

En stor bländare däremot (litet bländarvärde) innebär ett stort ljusinsläpp som på grund av den större strålbilden kan få ofokuserade delar att bli oskarpa.

Siffran på bländaren får man fram genom att ta brännvidden och dela den med ljusinsläppets diameter. Ett objektiv på 24 mm och bländare f/1,4 har alltså ungefär 17,14 mm om man mäter bländaren. Det är därför det på en del objektiv står bland annat f/8, d.v.s. att bländaren är 8 gånger mindre än vad brännvidden är.

Hela bländarsteg räknas med varannan dubbel, d.v.s följande:

1 1,4 2 2,8 4 5,6 8 11 16 22 32

Ändrar man bländaren med ett steg, måste man ändra ISO eller slutartid ett steg.

Objektiv är oftast som skarpast ett halvt till två steg nedbländade. Efter bländare f/8 på en kamera med APS-C-storlek (D60, D3100, 1000D, 7D) på sensorn börjar man märka diffraktion som försämrar bilden, se exemplen längst ned. Med en fullformatskamera (5DII, D700) klarar man sig litet längre innan det börjar märkas, nämligen runt f/11.