Fototips del 12 – Modellfota med extern blixt

Det här får bli mitt tips på hur man kan fotografera modellbilder utomhus med bara en blixt.

När:

En timme innan solen går ned eller från det att solen stigit upp och en timme därefter. Detta för att få till ett bra halvmjukt ljus med varma färger.

Hur:

Sidoljus från en disig solnedgång. Softbox till vänster och en bit upp från kameran, se reflexen i modellens ögon. Softbox för att mjuka upp min blixt och en bit ifrån kameran för att inte få ett platt ljus.

Modell:

Jane

Var:

Tropical beach i Helsingborg.

Inställningar:

50 mm i brännvidd, 1/250 sek, ISO 100 och bländare 2,5. Enda anledning till att jag inte körde med större bländare var för att jag ville ha litet mer skärpa på modellen. Bländare 2,5 är ändå tillräckligt stort för att bakgrunden ska bli oskarp med en fullformatare som Canon 5D. ISO 100 för att jag ville ha så bra bildkvalité som möjligt och 1/250 blev det bara. Blixten körde jag med E-TTL-automatik och överexponerade den med +1 steg. Detta för att softboxen stjäl en hel del ljus.

Fokusen lade jag mot modellens ena öga, låste fokusen och komponerade därefter om bilden.

Av 150 bilder plockade jag ut de 14 bästa och raderade resten.

Utrustning:

Canon 5D med 50 mm fast objektiv. Till min hjälp hade jag en extern blixt, en E-TTL-sladd och en portabel softbox.

Tips:

Slutartiden styr det omgivande ljuset, bländare och ISO styr blixtljuset och det omgivande ljuset. När jag fotograferar väljer först den bländare jag vill ha, därefter slutartid och ISO för att få bakgrunden i rätt ljusstyrka. Därefter slår jag på blixten och ljusar upp min modell. Allt eftersom solen går ned och ljuset falnar kan jag förlänga slutartiden utan att blixtljuset påverkas.

 Efterbehandling:

Enbart råkonvertering från råfil till jpg via RawTherapee. Det enda jag saknar med RawTherapee är snabbhet och att kunna plocka bort damm.

Fototips del 11 – Tidsautomatik

Det är ytterst sällan jag använder helt manuella inställningar. Enbart vid blixtfotografering där jag behöver 100% kontroll över ljuset eller vid landskapsfotografering där ljusförhållandet snabbt kan ändra sig beroende på vart jag riktar kameran. All annan tid använder jag mig av något som heter Tidsautomatik.

Med programratten vriden till tidsautomatik (Canon och Pentax heter det Av och Nikon och Sony heter det A) går man över på halvautomatik. Detta är den inställningar jag personligen föredrar och som används till 95% av alla bilder jag tar.

Med tidsautomatik väljer man enbart hur stor bländaren ska vara och, om man vill, hur hög ISO:t ska vara. Slutartiden väljer kameran själv.

På bilden ovan har jag valt bländare 16 och ISO 100. Slutartiden 1/5 sekund väljer kameran själv. Anledningen till att jag vill styra över bländaren är att jag då kan välja hur skärpedjupet ska bli. I fallet ovan är det landskapsfotografering som gäller, och då väljer jag en liten bländare för långt skärpedjup och ett lågt ISO. Vid låga ISO-tal kan kameran samla in fler fotoner vilket innebär att bilden får mindre brus i sig. Min kamera står på stativ och alltså är slutartiden inte lika viktig för mig längre.

Blir bilden för mörk kan jag alltid använda exponeringskompensationen för att ljusa upp eller mörka ned nästa bild. Knappen brukar se ut som ett +/-

Vill jag ha snabbare slutartid ser jag till att höja ISO eller öppna upp bländaren mer.

Fotoövning

Vrid över kameran till A eller Av. Sätt om du kan ISO på Auto. Välj sedan att fotografera porträtt med stor bländare och landskap med liten bländare. Använd exponeringskompensationen för att ljusa upp eller mörka ned nästa bild.

Fototips del 10 – Råbilder och RawTherapee

För fotokurser med RawTherapee, kika här.

Med digitala systemkameror finns det två sätt att spara en bild på. Antingen att spara den som en jpg-bild eller som en råbild. Största nackdelen med jpg-filer är att filformatet är ett förstörande format där bilden komprimeras sönder. Det syns dock inte för ögat om man väljer den bästa komprimeringen.  Med jpg-bilder har man inte mycket att spela med när det kommer till efterbehandling. Drar man för mycket i kurvverktyget som finns i bildbehandlingsprogram börjar bilden ”spricka” så att säga.

Råbilder är som det låter råa. Inget har gjorts vid dem. Vitbalans, uppskärpning, brusreducering mm måste göras i ett digitalt mörkerrum, s k råkonverterare. Hos en del kameratillverkare följer dock inställningar över till den egna råkonverteraren och råbilderna ser på ett ungefär ut såsom de skulle ha sett ut ifall man fotograferat i jpg. Nackdelen med råbilder är att de är stora. Tre till fem gånger större än jpg-bilden är inte ovanligt.

Varje kameratillverkare har sitt egna format på råfilerna:

  • Canon/CR2 eller CRW
  • Fujifilm/RAF
  • Nikon/NEF
  • Olympus/ORF
  • Pentax och Samsung/Pef
  • Sony/SR2 eller ARW

Populära råkonverterare:

  • Canon Digital Photo Professional – Gratis, men enbart för Canons filer – Win och Mac
  • Picasa – Gratis – Win och Mac
  • Adobe Camera Raw – Kostar – Win och Mac
  • Aperture – Kostar – Mac
  • RawTherapeeÖppen källkod – Win, Linux och Mac
  • UFRaw Öppen källkod – Win, Linux och Mac
  • DarktableÖppen källkod – Win, Linux och Mac
  • Bibble – Kostar – Win, Linux och Mac
  • Capture One – Kostar – Win och Mac

Personligen kör jag med Digital Photo Professional och RawTherapee. Picasa är för mig inte tillräckligt avancerat, UFRaw föll inte gränssnittet mig i smaken och resten har jag inte testat eller så kostar de pengar. RawTherapee har bara på det halvår jag haft det  i ägo utvecklats snabbt. Det är dock inte snabbt, men bildkvalitén är grymt bra.

Nedan har jag en jpg-bild över ett motiv som är väldigt svårt att få bra. Förgrunden är mörk och himlen ljus. Med hjälp utav råbilden ska jag visa mina steg för att få ett bättre resultat. Jag visar i RawTherapee.

 1. Första blicken

Bilden är mörk och färgerna urvattnade. Det ser dock ut som att himlen går att rädda. Jag börjar med att ändra Färgrymd och Utmatningsprofil till Prophoto eller AdobeRGB. Detta då jag får en större färgrymd att jobba med. Prophoto är för dig med riktigt bra skärm och en proffsskrivare. AdobeRGB klarar däremot de flesta skrivare av. Ska du visa bilder på nätet väljer du sRGB som utmatningsprofil. Detta då denna färgrymd är mindre och för att så gott som alla skärmar kan hantera den.

2. Exponeringen

I fliken Exponering drar jag i reglagen tills jag tycker det ser bra ut. Tonkurvan ändrar jag med genom att dra litet i den. Hela tiden har jag koll på Histogrammet uppe till höger så att inget fräts ut genom att komma för långt till vänster eller höger.

Fortsättning Exponering

Under högdagaråterställning finns fyra alternativ. Jag tycker Blend blir snyggast och väljer den vid det här tillfället. Tonemappingen aktiverar jag och sänker den. Därefter drar jag i Lab-kurvorna för att få litet mer intensitet och mer mättnad.

3. Färger

Färgtemperaturen ändrar jag nu när exponeringen är rätt. Jag ser även till att göra gräset grönare genom att i HSV-equalizer dra gul nyans närmare grön nyans. Även specifika färgmättnader ändrar jag.

4. Råbild

Under fliken råbild kryssar jag i reducering utav artefakter. Eftersom bilden lider utav kromatisk aberration, färgfel, sätter jag värdet på röd till 1,2 och värdet på blå till -1,7. Just i min version ser det ut som det finns en bugg i programmet då man inte behöver kryssa i rutan för att få effekt.

5. Detaljer

Egentligen bör man ha ändrat storlek på bilden innan man skärper och inte tvärtom, men jag är lat av mig och hoppas det räcker med att skärpa litet extra innan jag beskär. Jag ser även till att brusreducera bort litet färgbrus genom reglaget krominans.

 6. Omvandla

Genom att välja 950 pixlars bredd har jag förvalt den utgående bildfilens storlek. Jag ljusar upp bildens hörn via Vinjetteringskorrigering.

7. Spara bild

Innan jag sparar bilden ändrar jag om utgående färgprofil till sRGB då just den här bilden ska visas på nätet. Därefter trycker jag på CTRL+S för att spara bilden. Färdig bild.

Fotoövning

Råbilden finns här att hämta. RawTherapee finns att hämta här. Öva på bilden för att få till rätt inställningar. När du tröttat på att öva finns facit till bilden. Du laddar helt enkelt ned min profilfil. Lägg den i samma mapp som råfilen och starta RawTherapee.

Bilden får i samband med övning i råkonvertering återpubliceras på din sida  men då vill jag ha en länk till just detta inlägg därifrån. Skriv gärna en kommentar här så jag kan se när någon fått till det bättre än jag. Lycka till!

 

Fototips del 8 – Filter

Jag tänker här gå igenom några användbara filter till digitala kameror. Först ut, polarisationsfiltret, eller som det vardagligt kallas, polfilter:

Polfilter

Med detta filter kan man även väcka de tristaste landskapsbilderna till någonting intressant. Det ger mustigare färger och blåare himmel. Bäst resultat ger det om man fotograferar i en vinkel på 90 grader från solen. Nackdelen med filtret är att det stjäl ljus. Den övre bilden ligger på 1/13 sekund och den undre på 1/100 sekund. Det är hela tre steg i skillnad, d.v.s. att jag skulle behöva höja ISO:t från 100 till 800 för att kompensera ljusbortfallet.

Vid landskapsfotografering har man oftast råd med denna ljusförlust då man har kameran på stativ. Man kan nämligen fortfarande använda ISO 100 och istället förlänga slutartiden till flera sekunder.

Här finns test på polfilter för den som är i köptankar. Det är inte alltid ett filter som kostar över 1000 kr är bättre än ett för några 100-lappar.

UV-filter

Ett filter som det känns att alla får med sin första digitala systemkamera. De flesta digitala kamerasensorer är inte UV-känsliga eller har blockering av UV-ljus framför sensorn och nya objektiv med antireflexbehandling blockerar effektivt UV-ljus. Alltså kommer det bli meningslöst att använda ett UV-filter om syftet är att stoppa UV-ljus. Istället har man UV-filter som skydd mot smuts, fukt och fingeravtryck som annars kan hamna på frontlinsen.

Nackdelen med UV-filter, och alla filter egentligen, är att man sätter ännu en glasbit framför objektivet som kan sänka bildkvalitén. Bilden ovan är tagen med och utan ett av de billigaste UV-filtren. Uppe till vänster är utan UV-filter och nedan till höger med UV-filter. Skillnaden är inte stor och syns först när man zoomat in bilden 100%, men man ska vara medveten om att man får en sänkning av bildkvalitén. Något som dock syns mer är flares, ljusreflexer från t.ex. gatlyktor nattetid som reflekteras i UV-filtret.

Uv-filter kan även vara en falsk säkerhet där många tror glasbiten skyddar frontlinsen mot att krossas om man tappar kameran, även om undantag finns.

Här finns tester på UV-filter.

Gråfilter

Filtret som mörkar ned ljuset utan att påverka färgen. Användbart när man vill ha rörelse i vatten även när det är mitt på ljusa dagen och slutartiden hindrar en.

klitterhus_MG_2825

Graderat gråfilter

Ett delat gråfilter där ena ytan utgörs av genomskinligt glas/plast och andra halvan är nedtonad. Kallas även för halvtonat gråfilter. Få tillverkare använder sig av glas utan kör med plast. Nackdelen blir att plasten lätt repas och att de optiska egenskaper hos plast inte kommer i närheten av de optiska egenskaperna hos glas. Prisbilden blir dock annorlunda och hamnar på några hundralappar. Bilden nedan visar ett filter i glas från Tiffen och ligger runt 2000 kr. Det finns en del tillverkare som säljer cirkulära graduerade gråfilter, men dessa är värdelösa då man endast kommer få centrera horisonten. Med ett fyrkantigt som det nedan på bild kan man själv vrida och vända tills man får brytningen exakt där horisonten ligger.

Den övre av de två bilderna är utan ett graderat gråfilter medan den nedre bilden av de två är med ett graderat gråfilter. Fler exempelbilder finns.

Sammanfattning:

Polfilter kan göra en blå himmel mustigare och med mer färgmättad under förutsättning att du fotar 90 grader från ljuskällan. Filtret kan även ta bort reflektioner från ickemetalliska ytor.

UV-filtret saknar betydelse för digitalkameror, och kan istället fungera som ett tveeggat svärd om man är ute efter att skydda frontlinsen på objektivet. Använd motljusskydd om du är rädd för att tappa kameran i backen och använd UV-skydd mot saltstänk och mot sandstormar eller dammpartiklar.

Gråfilter tonar ned ljusinsläppet och gör så att du kan ta bilder med längre slutartider. Ett halvtonat gråfilter tonar ned halva bilden för att få en himmel att bli mörkare.

Fotoövning

Testa vid vilka ljusförhållande ett polfilter ger bäst effekt. Testa även vilka ytor man kan få bort ljusreflexer ifrån.

Mjuk eller hård övergång med halvtonade/graduerade gråfilter, när har du bäst nytta av vad?

Fototips del 7 – Vitbalans

En av de stora fördelarna med digitala kameror jämfört med analoga är vitbalansen. Hos de analoga kamerorna är man tvungen till att ha en specifik filmrulle beroende på i vilket ljus man fotograferar i. Detta eller att använda ett färgfilter framför linsen för att kompensera för fel färgtemperatur. Med en digitalkamera kan man själv sätta värdet antingen före (jpg) fotograferingen eller efter fotograferingen (raw). I bägge fallen kan man dessutom låta kameran bestämma vitbalansen själv.

Färgtemperatur mäts i Kelvin och baseras på en svartkropp som hettas upp tills den avger färger, precis som volfram hettas upp och avger en viss färg när det sitter som glödtråd i en glödlampa. Beroende på temperatur avger svartkroppen olika färger. Vid 1200 K är det ett rödaktigt ljus medan det vid 7000 K och däröver avger blåaktigt med övergång till vitt.

Några bildexempel:

Ljuset har en färgtemperatur på 5400 K. D.v.s. den färgtemperatur som gäller när solen står som högst en molnfri dag.

På grund av molnen blir färgtemperaturen åt det blåare hållet och man måste hålla vitbalansen på runt 6200 K.

De två bilderna ovan är från samma fotografi med vitbalans som enda skillnad. Bilden ovan har 3200 K medan bilden nedan ligger på 5800 K, d.v.s. den vitbalans som gäller för dagsljus. Genom att välja ”fel” vitbalans kan man alltså få en helt annan känsla i bilden. Detsamma gäller bilden nedan på flygledartornet.

Den vänstra bilden på flygledartornet har en vitbalans på 10000 K medan den högra ligger på 3200 K.

Olika ljuskällor har olika färgtemperaturer:

2000 K – Stearinljus/Solnedgång/Soluppgång

2700 K – Glödlampa

3000 K – Halogenlampa

2700-6500 K – Lysrör

5500 K – Solljus mitt på dagen

6500-7000 K – Molnig dag

Videon visar hur man ställer in vitbalans med en råkonverterare genom att vrida i reglagen, och hur man med en vitbalansväljare kan markera sådant på bild som man anser vara vitt eller grått.

Fotoövning

Testa de olika vitbalanserna som finns på din kamera: Glödlampa, solljus, blixt, lysrör. På systemkameror finns även alternativ där man kan välja temperatur direkt.

Fototips del 6 – Ljusmätning

På din kamera finns det olika sätt att mäta ljus på. Du har säkert stött på de olika symbolerna som du nu kommer få se nedan.

1. Punktmätning/Spotmätning:

Med denna metod är det enbart området kring mittersta punkten som ljusmäter. I fallet med bilden ovan blir målet bra ljusmätt medan man inte tar hänsyn till omgivningen. Himlen har t.ex. blivit utfrätt. Bilden nedan är från samma motiv med samma inställningar, men där punktmätningen mäter på himlen istället.

Himlen blir bra, men förgrunden och marken desto mörkare.

2. Evaluerande mätning

En punktmätning här skulle ha träffat himlen och gjort fartygets sida allt för mörk. Evaluerande mätning är en kompromiss som mäter hela bildens ljus. Detta är den ljusmätningsmetod som jag kör med till 99% på min kamera.

Bilden på helikoptern däremot hade mått bäst av en punktmätning mot motivet. Detta då den evaluerande mätningen tar hänsyn till hela bilden och då bilden till största del är ljus, vilket kameran vill kompensera ned.

3. Centrumvägd genomsnittsmätning


Denna mätmetod är som evaluerande, men där fokus ligger på motivet i mitten.

4. Utsnittsmätning

Som punktmätning, men med en betydligt större punkt i centrum. Punktmätningen överst kan nämligen få ett väldigt överraskande resultat om man råkar mäta på fel ställe, t.ex. en vit servett i kavajfickan på en person. Utsnittsmätningen tar hänsyn till servetten och kavajen men inte resten av bakgrunden.

Fotoövning

Rikta kameran mot ett mörkt motiv med väldigt ljus bakgrund eller tvärtom. Hur vill kamerans ljusmätare exponera och hur blir skillnaden mellan de olika ljusmätningsmetoderna?

Fototips del 5 – Histogram

Har nu någonsin tittat på bilder från en digitalkamera och funderat på vad den där svartvita berg- och dalbanan är till för på displayen? Ibland blinkar det även i svart/vitt på skärmen vilket kan ge nyfikna kommentarer för åskådare man visar bilderna för.

Histogram är något som finns i de flesta digitalkameror. Det är ett hjälpmedel för att ge fotografen den information som behövs för en korrekt exponering. Genom att utläsa histogrammet kan man exponera rätt även om den skarpaste sol bländar skärmen. För ytterligare förklaring behövs det exempel och jag börjar visa genom att exponera fel:

Kamerans ljusmätare varnar mig att bilden kommer bli för ljus. Men jag chansar och trycker av.

Histogram överexponerad

Min chansning var fel. Bilden ovan visar en bild som är överexponerad, för ljus. Detta då:

  1. skärmen blinkar i svart.
  2. histogrammet inte längre håller sig inom ramen utan har trillat utanför den högra kanten.

Ramen för ett histogram kan ses nedan. Nivån går från svart vid vänstra kanten till vitt i högra kanten. I mitten är det grått.

Histogram

Om någon del av histogrammet är längst till vänster kommer den del av bilden som histogrammet representerar bli svart och på samma vis kommer den del som ligger till höger bli kritvit. Eftersom det överexponerade histogrammet i exemplet ovan ligger för långt till höger blir de delarna kritvita, d.v.s. det saknas bildinformation. De delar av skärmen som blinkar svart är dessa delar.

Lösningen på problemet är att sänka exponeringen, antingen genom att sänka ISO-talet, minska bländaren (öka bländarvärdet) eller som i fallet nedan, höja hastigheten på slutartiden. I mitt fall från en halv sekund till 1/30 sekund.

Återigen talar kamerans ljusmätare om för mig att jag kommer exponera fel och få en för mörk bild, men jag chansar.

Histogram underexponerad

Resultatet har nu blivit det motsatta. Histogrammet har gått i den vänstra väggen vilket innebär att skogen på andra sidan sjön helt blivit svart. I histogrammet ser vi även att dess högra sida, det ljusa i bilden, slutar någonstans i mitten. I mitten på ramen har vi grått vilket innebär att den ljusaste del av bilden kommer bli grå.

Jag testar att lita blint på kamerans ljusmätare som vill att jag ska ha en slutartid på 1/8 sekund:

Nästan där. Ljusmätaren gick inte helt att lita på. Histogrammet är förskjutet till höger några millimeter vilket räcker för att bränna ut högdagern. På den skärmbilden blinkar det även svart till vänster om centrum, d.v.s. denna del av bilden saknar helt bildinformation.

Sista försöket; jag sänker från 1/8 sekund till 1/10 sekund:

Denna gång ligger histogrammet helt inom ramen. Varken vänster eller höger del går i väggen och all dynamik är bevarad. Molnen syns och inga delar av himlen är kritvita.

 

Finns det då tillfällen då man vill ha histogrammet förskjutet? Absolut. Histogrammet nedan visar hur en del gått i den högra väggen, d.v.s. utbränd högdager till följd.

Ser vi på bilden märker vi att de delar som är utbrända är strålkastarna vilket jag tycker ger en fin effekt.

Jag visar även ett exempel på när man kan ha ett histogram åt det mörkare hållet:

Övervägande del av histogrammet befinner sig till vänster i ramen. Detta för att bilden mest innehåller mörka partier. Histogrammet har gått i väggen till vänster, men det gör inget då jag vill visa att en natthimmel är nattsvart. Till höger i histogrammet syns de ljusare figurerna och den gula/röda delen i histogrammet går tyvärr i den högra väggen. Detta ser man i bilden på den högra figuren där gult gått över till kritvitt. Vill du veta mer om histogram? Ladda då ned den PDF-baserade fotokursen.

 Fotoövning

Vilka motiv är omöjliga att få till ett histogram inom ramarna, och vilka motiv är lätta?

Fototips del 4 – Samspelet mellan ISO, slutartid och bländare

För att styra en kameras exponering behövs tre värden. ISO, slutartid och bländare. Vi är nu inne på att använda oss av alla tre.

Först ut är ett landskapsfoto strax efter soluppgång.

För landskapsfotografering vill jag köra med ISO 100. Detta för att det är bas-ISO på just min Canon 5D och ger bäst kvalité. Bländaren vill jag ha ställd på mellan 10-16. Jag får inte bäst skärpa p.g.a. diffraktionen, men jag offrar skärpa mot att få ett större skärpedjup i bilden. Skärpedjupet är det plan man anser vara skarpt i en bild.

Slutartiden låter jag kameran själv bestämma, i det här fallet valde den 1/5 sekund.

Resultatet:

Med 1/5 sekund kan jag inte stå upp och handhålla kameran utan att jag skakar kameran, d.v.s. skakningsoskärpa. Det befintliga ljuset räcker inte till för att jag ska kunna köra med den bländare och det ISO jag vill. Alltså måste jag offra något eller några för att få rätt exponering.

Genom att höja ISO från 100 till 1600 får jag en slutartid på runt 1/80 sekund. I mitt fall räknade kameran ut det, men kör man manuellt kan man även räkna på det själv. En fördubbling utav ISO halverar tiden.

1/5 sek och ISO 100

1/10 sek och ISO 200

1/20 sek och ISO 400

1/40 sek och ISO 800

1/80 sek och ISO 1600

ISO

Ingen skakningsokärpa, men desto mer brus p.g.a. det höga ISO-talet. Ta en titt på de mörkare partierna i bilden så syns färgbruset.

Tillbaka till ruta ett och ISO 100. Jag ändrar bländaren till 1,4 istället för 16.

Bländare

Inget brus, men motivet har blivit oskarpt, speciellt om man tittar på förgrunden. Detta är dock förgrunds- och bakgrundsoskärpa och inte skakningsoskärpa. Vid förstoringar kommer även färgfel i form av lila kanter, kromatisk aberration, synas. P.g.a. av den stora bländaren 1,4 blir även hörnen i bilden mörka, s k vinjettering.

För att få rätt bländare kontra ISO/slutartid kan man låta kamerans automatik avgöra, eller om man kör manuellt själv välja. En halvering av ljusinsläppet fördubblar slutartiden.

1/5 sek och bländare 16

1/10 sek och bländare 11

1/20 sek och bländare 8

1/40 sek och bländare 5,6

1/80 sek och bländare 4

1/160 sek och bländare 2,8

1/320 sek och bländare 2

1/640 sek och bländare 1,4

1/1280 sek och bländare 1

 

Om nu varken ISO, slutartid eller bländare räcker till i det befintliga ljuset finns två lösningar. En är att kompromissa genom att ändra litet av varje, den andra lösningen är att tillföra ett stativ. Bilden nedan sitter på stativ. Detta innebär att jag fortfarande kan hålla ISO 100, bländare 16 och en slutartid som kan hålla sig i timmar utan skakningsoskärpa.

Stativ

 Fotoövning

Fotografera tre bilder på samma motiv med tre olika inställningar, baserat på ISO, slutartid och bländare. Alla tre bilder ska ha samma exponering, d.v.s. samma ljusstyrka i bilden. Detta löser du genom att du räknar med steg. En halvering eller fördubbling är ett steg. Halverar du hastigheten får du fördubbla ISO-förstärkningen osv.

Visa gärna detta på din blogg med en länk till denna fotoövning för att få återkoppling.