Tag snygga flaggbilder

Svenska flaggan med mörkblå himmel

Trött på platta och trista bilder på svenska flaggan? Här kommer några enkla tips.

  • Polarisationsfilter – För att få mustigare och djupare färger är ett polarisationsfilter, även förkortat polfilter, ett bra hjälpmedel. Se till att du har solen 90 grader om dig för att få bäst effekt. Polfilter fungerar bra med teleobjektiv. Med vidvinkelobjektiv kan den blå himmeln bli ojämn i färgen.
  • Stativ – Med ett stativ kan du ha längre slutartider för att få till mer liv och rörelse i flaggan. Bilden högst upp är tagen med 1/25 sekund.
  • Tidpunkt – Se till att du är på rätt plats vid rätt tillfälle. En flagga som belyses bakifrån eller allt för mycket framifrån blir inte lika tilltalande som en som belyses från eller mot vinden. Man får heller inte samma metallskimrande yta om flaggan belyses bakifrån.

Bilden nedan är tagen med kamera på stativ, polarisationsfilter påmonterat men med solen som belyser bakom flaggan. Väven i flaggan syns och man får inte samma metallskimmer som med bilden högst upp som är fotograferad från dess andra sida.

Mät din Canons dynamiska omfång med hraw

Hraw är ett verktyg för att mäta sensorprestanda. Hos Github presenteras programmet av utvecklaren Ciriaco Garcia de Celis som ”Hacker’s toolkit for image sensor characterisation”.

Windows

Dynamiskt omfång

Börja med att ladda ned hraw. Aktuell version när detta inlägg skrevs är hraw-v1.1.0-win.zip. Packa upp zip-filen.

Den uppackade zip-filen innehåller tre filer: dcraw, hraw och revelator. Hitta en råfil, CR2, CRW eller DNG från din Canon tagen med  ISO 100. Se till att högdagern är klippt i råfilen. Enklast är att fotografera en tänd lampa.

  1. Lägg råfilen i samma mapp som dcraw, hraw och revelator.
  2. Öppna kommandotolken för aktuell mapp. Tryck ned SHIFT och högerklicka på mappen, välj därefter Öppna kommandofönster här.
  3. I kommandotolken, skriv in, om din råfil slutar på .CR2, följande:
    dcraw.exe -E -4 -j -t 0 -s all råfilensnamn.CR2
  4. Man får nu fram en pgm-fil. Canon har ett optiskt svartfält till vänster och över den bild vi vanligen ser när vi bildbehandlar. Med dcraw får man nu fram hela fältet inklusive bild. Man måste nu räkna hur många pixlar brett och högt detta fält är. I mitt fall använder jag mig av GIMP och öppnar pgm-filen i GIMP. Dra i nivåer eller kurvor för att ljusa upp pgm-filen om du inte kan se var gränsen går mellan svartfältet och den egentliga bilden. Använd därefter mätverktyget, SHIFT-M, och mät avstånden. I nederkanten i GIMP syns avståndet i pixlar.
  5. Efter att ha räknat fram storleken på  svartfältet går man över till nästa steg. För 6D är det vänstra  svartfältet 72 pixlar brett och det övre fältet är 38 pixlar högt. Ersätt siffrorna nedan med vad du fått fram:
    hraw.exe mskstats -i råfilensnamn_0.pgm -m 72 38 -c G
  6. Man får nu fram ett resultat. För att hitta det dynamiska omfånget tittar man efter den del där det står DR@dinkamerasupplösning vilket motsvarar Screen hos DxOMark. Vill man jämföra med andra kameror kan man använda den andra delen där det står DR@8. Den är då nedskalad till 8 megapixlar och motsvarar en utskrift, Print.
    DxOMark har uppmätt en Canon EOS 6D. Välj Measurements och Dynamic Range, växla mellan Print och Screen. Med Print visas 12,11 steg och med Screen visas 11,43 steg.
    Med Magic Lantern får man fram ett liknande dynamiskt omfång, vilket motsvarar Screen.

Vill man se alla kommandon man kan göra med dcraw och hraw skriver man ett av dessa ord i kommandotolken och trycker ENTER. Exempel för dcraw.

Utbränd högdager i råfilen

När man tar en bild visas, om man har ställt in det, ett histogram och högdagervarning i kamerans display. Dessa är hämtade, oavsett du fotograferar i jpg eller i råformat, från jpg-filen. Det betyder att högdagervarning du ser i kameran inte motsvarar den som finns i råfilen. Det kan skilja en hel del. Nedan visas en råfil där histogrammet nere till höger hämtats från jpg-filen. Histogrammet från jpg-filen visar att 3% av röd kanal klippt, 1% av grön och mindre än 1% av blå. Till vänster visas en vågform, som också hämtats från jpg-filen.

Canonkameror tillsammans med Magic Lantern har möjlighet att visa ett råhistogram, men utan Magic Lantern får man på sin höjd höfta. Avfotograferade bilden nedan visar ett sådant råhistogram från en Canon EOS 6D där mindre än 1% av alla tre kanaler klippt, jämfört med jpg-histogrammet ovan som visar 3% av röd kanal.

Med hraw kan man, precis som i Magic Lantern, få fram hur råfilens högdager bränt ut. Dra din råfil, DNG, CR2 eller CRW, och släpp den över filen revelator. I kommandotolken som öppnas syns hur många procent av pixlarna som är utbrända. Tryck ENTER för att stänga kommandotolken. I samma mapp kommer du nu få en tiff-fil som du kan öppna.

  • Röd- röd kanal utbränd
  • Grön- grön kanal utbränd
  • Blå- blå kanal utbränd
  • Gul- röd och grön kanal utbränd
  • Rosa- röd och blå kanal utbränd
  • Cyan – grön och blå utbränd
  • Vit- alla kanaler utbrända

I darktable syns råfilens utfrätta högdager efter att man stängt av modulen för vitbalans. Har råfilens färgkanal inte klippt men klipper när vitbalansmodulen åter är aktiverad kan man använda sig av Highlight reconstruction och LCh för att plocka fram struktur:

I RawTherapee kan man göra ett försök till att rekonstruera utbrända färgkanaler så länge man åtminstone har en, helst två, färgkanaler som inte har blivit utbrända.

 

 

Byt upphovsmansnamn i din Canon

I en bildfil lagras någonting som heter Exif. Det är bland annat uppgifter om kamerainställningar, GPS och vem som tagit bilden. Vid exempelvis objektivkorrigering kan Exif användas för att ett datorprogram ska kunna finna rätt objektiv och rätt brännvidd att korrigera.

Exif är väldigt lätt att radera och vid bilduppladdning till t.ex. Facebook raderas alltid Exif. Har man däremot en egen hemsida eller laddar upp till Flickr bevaras Exif, vilket kan vara bra om man vill att andra ska kunna se ens namn och exempelvis företagsnamn.

I kameran

Canons nyare kameror har möjlighet att ändra namn direkt i kameran. Se till att ha kameran programratt ställd till Tv, Av, M, B eller P för att menyvalet ska titta fram. I Canon EOS 7D ser det ut så här:

EOS Utility

Med Gphoto2

För detta krävs Linux eller OS X. Eftersom jag kör med Ubuntu (Linux) blir guiden efter Ubuntu. Fördelen med Gphoto2 jämfört med att skriva in upphovsnamnet i  kameran eller i EOS Utility är att man kan använda andra tecken, såsom ÅÄÖ. I äldre kameror kommer man heller inte åt att ändra upphovsrättsnamnet i kameran utan måste göra det via dator. För äldre kameror såsom Canon EOS D30 från 2000 finns inga drivrutiner längre till Windows varför Gphoto2 blir ett alternativ.

Kommandon

I terminalen, som man kan finna genom CTRL+ALT+T, skriv in följande och tryck på Enter:

sudo apt-get update
sudo apt-get install gphoto2

Koppla in kameran i dator med den sladd du fick till när du köpte kameran. Starta kameran.

I terminalen, skriv in följande och tryck Enter:

gphoto2 --auto-detect

Du bör nu få fram modell på din kamera. I bilden nedan ingår även ett kommando för att få fram exponeringsräknaren, men det är en annan historia.

För att komma åt alla kommandon som går att ändra i din kamera, skriv in:

gphoto2 --list-all-config           

Nedan från min Canon EOS 30D syns Owner Name och en viss Åström. Det vill jag ändra till mitt namn, Peter Wemmert.

gphoto2 --set-config /main/settings/ownername="Peter Wemmert"

Kontrollera att det sparats genom att återigen skriva:

gphoto2 --list-all-config

I en 7D finns fler fält än Owner Name. Även Artist och Copyright.

För att ändra dessa skriver man in:

gphoto2 --set-config /main/settings/artist="Peter Wemmert"

och

gphoto2 --set-config /main/settings/copyright="Kameratrollet.se"
Felsökning

Om du får felmeddelande, t.ex:

*** Fel ***
Could not detect any camera

 Kontrollera att kameran är påslagen och testa:

ps aux | grep gphoto

Du kommer få någonting som ser ut som det nedan:

User 25802 2.1 0.1 302504 8736 ? Ssl 13:10 0:00 /usr/lib/gvfs/gvfs-gphoto2-volume-monitor 

User 25814 2.2 0.1 441508 11176 ? Sl 13:10 0:00 /usr/lib/gvfs/gvfsd-gphoto2 --spawner :1.3 /org/gtk/gvfs/exec_spaw/21 

User 25835 0.0 0.0 22676 1096 pts/0 S+ 13:10 0:00 grep --color=auto gphoto

Döda de första PID (Process ID):

kill -9 25802 

kill -9 25814

I bilden nedan är macgyver namnet på User och direkt efter macgyver står ett nummer som varierar, i bildexemplet 8718 och 11555.

Börja därefter om igen från början.

 

Varför syns inga stjärnor från månlandningens bilder?

Tilltagande måne

bilder från månlandningen saknas stjärnor på himlen vilket har fått människor sedan 1969 att ifrågasätta om månlandningen över huvud taget ägt rum.

På mitt fotografi av månen högst upp syns inte heller några stjärnor. Däremot syns stjärnor vid blodmåne. Märkligt va? Eller inte, om man förstår hur man exponerar och är van att hantera sin kamerautrustning.

Looney 11

Som fotograf har du säkert hört talas om Sunny 16. Om inte får du den förklarad här. När solen står som högst och man använder bländare 16 kan man ställa slutartiden på 1/ISO-talet. Har man 1/100 sekund ska man ha ISO 100. Har man 1/200 sekund ska man ha ISO 200. Ingen ljusmätning behövs eftersom minnesregeln fungerar utmärkt.

För månen finns en liknande regel men eftersom månens yta reflekterar ljus sämre, 1 steg, använder man Looney 11 som regel i stället. Vid bländare 11 ställer man in slutartiden på 1/ISO-talet.

Exempelbilder över månen och stjärnor

Bilderna nedan har jag exponerat för mer ljus än vad regeln Looney 11 säger. Kameran är en 6D och jag har fotograferat i råformat. På övre bilden av de tre bilderna nedan syns månens alla detaljer och ingen del av högdagern är utbränd. Slutartiden ligger på 1/320 sekund.

Vid 1/30 sekund exponering kan man i min råkonverterare skönja en stjärna strax ovanför månen. Vid 1 sekunds exponering syns stjärnan bra. Tyvärr blir inte månen lika bra.

Sista bild har samma exponering för ljus men har fått ISO 3200 i stället för ISO 100. Nu syns stjärnorna ordentligt.

Exempelbilder på månen och Jupiter

Jupiter är en av de ljusstarkare himlakropparna som man kan finna på natthimlen, men trots det är det svårt att hitta den på bilden nedan när man exponerar för månen.

Månen till vänster och Jupiter till höger. f/11, ISO 200 och 1/200 sekund.

Samma bild som ovan men förstorad.

Slutsats

Detta är samma val man fick göra inför månlandningen. Antingen exponera månen och rymddräkterna korrekt och bomma stjärnorna eller exponera stjärnorna korrekt och bomma månen och rymddräkterna.

NASA har beskrivit slutartiderna, filmkänsligheterna och bländarna som användes. Bland annat 1/250 sekund tillsammans med f/5.6, f/8 eller f/11 och en filmkänslighet på ASA 160. Inte precis inställningar för att fotografera stjärnor.