Ingen vill veta var du köpt din kamera

Ingen har väl det minsta intresse av att läsa om vilken utrustning en fotograf har? Ja, bortsett från en tjuv förstås. Att via en lista skryta om hur stor utrustning man investerat i, är det tänkt att imponera på läsaren? Och fungerar det verkligen?

Eller är det verkligen mer än bara skryt från fotografens sida? Ibland kan jag verkligen undra; speciellt när det börjar listas detaljer som vilka minneskort, uv-filter och batterigrepp man använder sig av. Personligen listar jag inte min egen utrustning på min fotosida. Jag känner inte att det är någon större nytta att berätta hur mycket jag egentligen slösat bort på min hobby och verksamhet. Och ja, skrytfacket är inget för mig, så även den anledningen finns med i beräkningen.

Men efter ett tag inser jag att jag själv häckar på forum såsom Fotosidan och Canon Digital Photography Forums och alltid håller reda på de trådar som handlar om kameror från Canon eller Fujifilm. Jag älskar delarna där folk visar upp sina bilder tagna med Canon 5D och 7D och får erkänna för mig själv att jag omedvetet letar efter vilket objektiv som bilden tagits med. Så idag gör jag så ett undantag. Jag visar upp ett objektiv jag är stolt ägare till:

Helios 58/2. Made in Sovjet och kostade mig runt en 100-lapp. Adaptern till den var, om jag minns rätt, dyrare.

Är helnöjd med bildkvalitén med tanke på vad objektivet kostade mig. Om jag hade filmat mer med min systemkamera skulle jag slagit till på ett helt gäng sådana äldre objektiv.

 

Fråga – Vilken råframkallare använder du?

Blev inspirerad av fotografen Simon Glimholt till att ställa följande fråga:

Vilken råframkallare har du valt, och varför gjorde du det valet?

För min egen del började jag faktiskt med Adobes Camera Raw och Bridge. Råfilerna kom från en hackad kompaktkamera och fick omvandlas till DNG först för att bli läsbara.

När jag så köpte min första systemkamera, 400D installerade jag mjukvaran som fanns på skivan och jag tyckte Canons Digital Photo Professional dög utmärkt åt mig. Framför allt var det enklare än Camera Raw.

När jag så införskaffade en Fujifilm X100 kunde jag inte längre använda Canons råframkallare till dess filer. Programmet som följde med, Silkypix, tyckte jag var värdelöst. Det kostade dessutom pengar om man ville ha några mer avancerade funktioner.

Valet föll så på RawTherapee. Öppen källkod och gratis. Däremot blev det en deja vu-känsla då antalet reglage kunde mäta sig med Camera Raw. Men denna gång gav jag inte upp utan fortsatte köra programmet vecka efter vecka tills jag började få ett acceptabelt resultat.

Sedan Adobes DCP-profiler nu blivit kompatibla med RawTherapee kan man dessutom få ett slående likt resultat mellan RawTherapee och Canon Digital Photo Professional, redan med defaultinställningarna.

Hur som helst, skriv ned litet av dina erfarenheter med råframkallning i kommentarsfältet nedan. Glöm inte varför du valde programmet.

Cosplaybilder

Cosplay är väldigt populärt i Japan. Jag har hittills varit på tre cosplayevent under den tid jag bott i Japan. Igår stötte jag dock på patrull. När jag och min norske vän tagit oss till cosplayeventet möttes vi av skyltar där det stod fotoförbud. På halvtaskig japanska lyckades jag dock övertala den ansvarige att jag som svensk fotograf rest långt just för att fotografera cosplay. Men det kan ju också ha varit att han tyckte att jag var en jobbig människa och att det vore lättast att bara ge mig ett fotopass. Hur som helst, varsågod att ta en titt på de modeller jag fotograferat.

Cosplay

Då var det åter söndag, och vanligtvis brukar cosplayeventen hålla till på söndagar här i Sapporo. Eftersom jag har litet japanska läxor till imorgon hinner jag inte lägga ut mer än en bild.