Nattens jordbävning på ön Hokkaido 2018-09-06

I Sapporo 03:08 under natten vaknar man av att sängen rister. Det och att rummets alla väggar knakar med ett karaktäristiskt ljud. Det som skiljer är min frus reaktion och att hennes telefon upprepar ”Jishin desu”, ”Det är jordbävning”, precis som att man inte skulle förstå.

Starkare skalv än vanligt men inget jag i början reflekterar mer över. Sapporo brukar vara förskonat mot större skalv. Vi kilar snabbt ned till vardagsrummet och sätter på TV:n. Alla är vakna i huset. Ännu ett skalv skakar om huset. På TV:n visas klipp från de närliggande städerna och hur ljusbågar en efter en lyser upp horisonten med strömavbrott som följd. Det skakar till ytterligare en gång i huset och allt blir svart.

Genom ett fönster tittar vi ut och kan för första gång se stjärnhimmeln klart. Hela Sapporo, en tvåmiljonerstad, är strömlös. Totalt är tre miljoner hushåll och 5 miljoner människor drabbade på ön Hokkaido.

Jag och min fru passar på att ta ett varv runt kvarteret för att kolla att allt är okej. Mindre trafikljus är ur funktion, större har inbyggda reservkraft ståendes vid trottoaren. Vid Familymart köar redan människor. Kassan fungerar inte och endast nödbelysningen är i gång.

Egen beredskap

Väl hemma igen har svärmor fyllt vattendunkar med dricksvatten. Badkaret rymmer ett hundratals liter vatten och är redan fyllt. En portabel gasspis med två gasolbehållare plockas fram och svärfar visar hur man, när väl solen visar sig, slår om solcellerna till egen drift för att kunna driva ett kylskåp och mindre hemelektronik. Någonting som fungerar förvånansvärt väl. En batteridriven radio plockas även fram för att kunna följa nyheterna och vi sitter resten av natten och morgonen ihop framför tända ljus, radio och vars en kopp kaffe. Detta är det största rapporterade skalv som drabbat Hokkaido sedan Japan koloniserat ön.

Till skillnad från de svenska mobilmasterna som enbart håller i några tiotal minuter på reservkraft håller de i Sapporo i minst ett dygn. Det går att följa nyheterna på Twitter via mobilnätet och bilder från det stora jordskred som dragit med sig ett tjugotal hus i Atsuma.

En mil söder om oss har flertalet hus, eller rättare deras grunder, givit efter i Kiyota-ku.

Kiyota-ku

Vägen till Kiyota-ku kantas av flera sprickor, hål och sättningar. Tyfonen Jebi som drog förbi natten innan jordbävningen gjorde inte saken bättre. På vissa ställen har det redan asfalterats om trots att det bara gått några timmar sedan den större jordbävningen.

Under vår färd ser vi snabbköp där köerna ringlar sig ut med folk som bunkrar förnödenheter. Utanför de större mataffärerna, de få som är öppna, är köerna flera hundra meter långa.

För Sapporos del där jag befinner mig uppnådde jordbävningen på Shindo-skalan  5-.

”Stark. Böcker kan ramla ur bokhyllor. Lyktstolpar svajar. skador på vägar.”

Vid epicentrum några mil härifrån blev det nivå 7.

”Folk kastas omkring och omöjligt att röra sig. Möbler hoppar. Många byggnader förstörs, även jordbävningsförstärkta trähus. Jordbävningsförstärkta betonghus skadade och börjar luta. Jordskred. Broar, vägar och räls förstörs.”

För husen ovan har de tippat p.g.a. underminering. Byggda på tidigare sankmark är marken vatten och likvifaktion är en realitet vid jordbävning. Husen här är byggda med flera meter långa jordankare och tjocka betongplattor vilket hindrar husen från att helt kollapsa ned.

En lerflod svepte fram och dränkte fordon i en tjock lervälling.

En kvinna i 20-årsåldern berättar att hon bor granne med ett drabbat hus och att hon inte får återvända in i det avspärrade området. I stället bor hon och sin familj hos mormor som har ett hus i närheten. På bilder som hon visar tagna från morgonen är vägen utanför fullständigt förstörd och grannhuset tippandes ned mot en nybildade lersjö.

Kvinnan oroade sig för dricksvatten eftersom allt vatten är avstängt. Hennes farbror har dock en större vattentank vilket gör att hon och hennes familj kommer klara sig.

När vi är på väg ut från området har en tankbil med dricksvatten kommit och folk köar för att få fylla vattenflaskor.

Åter i hemmet

Vid sextiden på kvällen kom så elektriciteten åter. Åtminstone för en mindre del av Sapporos befolkning. Efterskalven fortsätter varje halvtimme och folk köar fortfarande i parken bredvid för att hämta dricksvatten. Sirenerna har ljudit oavbrutet i 20 timmar men jag hoppas denna natt blir lugnare utan vare sig tyfon eller fler jordbävningar. Det sista min fru visar mig på sin mobil är att alla snabbköp nu står tomma på mat.

Under torsdagen har 84 skalv med 1 eller mer i Shindo-skalan uppmätts och jag har skakats om mer denna torsdag än jag gjort under hela 2012 när jag senast bodde här.

Dag två – 7 september

Ransonering är i gång bland de butiker som är öppna och hyllorna över åtråvärda förnödenheter gapar tomma med några få undantag, exempelvis stark ramen märkligt nog. Batterier och powerbanks är helt borta.

I de butiker som har återfått elektricitet köar folk för att få en timmes laddning till sina telefoner via laddstationer på bord.

Vid Sapporos station ligger grupper med människor längs med väggarna för att vila och för att ladda batterier.

Dag tre – 8 september

Vardagen är här åter. Fortfarande är en del butiker stängda och vissa varor är fortfarande begränsade per person. Gasbehållare för portabla gasspisar står ej att finna och bröd är hårdvaluta. Dricksvatten i grannstaden måste kokas.

Nere i gångstråket under mark här i Sapporo, Pole town, är belysningen dunkel för att spara elektricitet. Längre fram ligger det mängder med nödfiltar och ett tiotals människor ligger längs med väggarna.

Under tredje dagen har 35 dödsoffer på ön bekräftas. Två människor ligger i respiratorer och tre saknas fortfarande. Majoriteten strök med i massiva jordskred.

Dag fyra – 9 september

Vardagen är nästan här åter. Ägg, mjölk och bröd saknas i butiker. Bensinen ransoneras och kötiden för en bekant var fem timmar.

Dag fem – 10 september

Flertalet butiker har åter börjat få in förnödenheter och bensinstationerna är åter i bruk. Man vaknar fortfarande varje natt av jordbävningar. 41 dödsoffer är bekräftade.

Dag sex – 11 september

Hokkaido behöver spara mer elektricitet sades det på TV. Utöver det fortsätter jordbävningarna att skaka om en. Jag märker ljudet först från väggarna innan jag märker av skakningarna.

Dag sju – 12 september

Vi besöker åter Kiyota-ku. 85 hus har fått röda lappar uppsatta på sina dörrar och husen är direkt olämpliga att vistas i genom en uppskattning från utsidan.

I bilden ovan syns marken som sjunkit i jämförelse med brunnslocken.

Från en parkeringsplats har en bil dragits med i ett mindre skred.

Vy från Daisetsuzan

daisetsuzan_MG_3377

Får man någon gång möjligheten rekommenderar jag en veckas vandring uppe på bergsplatån Daisetsuzan i norra Japan. I bakgrunden syns vulkanen Asahidake och i förgrunden fältet söder om den med barrträd, bambu, gräs och mängder med trollsländor.

En analog bild?

daisetsuzan

Daisetsuzan är en bergsplatå i mitten av den japanska ön Hokkaido. Där finns mängder med vulkaner. Både inaktiva som aktiva. I bakgrunden syns den största, Asahidake, som reser sig hela 2290 meter. Miljön kring Daisetsuzan är väldigt omväxlande från blomsterfält med trollsländor som bilden ovan visar till stenlandskap och bambusnår.

Landskap i HDR

luminance hdr hakkenzan

Det känns som en evighet sedan jag jobbade med HDR-bilder. Vintern här i Sapporo med meterdjup snö gör inte precis så att lusen väcks till att knata upp på berg. Bilden ovan är sammanfogad med Luminance HDR.

Daisetsuzan en augustidag

daisetsuzan

En av höjdpunkterna på Daisetsuzanplatån. Synd bara att man inte kan bada i sjöarna eller dricka dess vatten p.g.a. dvärgbandmask. Om man fortsätter bortom sjöarna höger i bild två till tre timmar kommer man till vulkanen Tomuraushi, トムラウシ山, där åtta vandrare i en vandringsgrupp med guide dog sommaren 2009 p.g.a. dåligt väder.

Daisetsuzan

Under helgen passade jag på att vandra i ett populärt område i Hokkaido, Daisetsuzan. Det blev en del bilder, men som så ofta när jag är tillsammans med någon annan känner jag mig begränsad i att kunna röra mig helt fritt och leka bäst jag vill med min kamera. Men av 360 bilder fick jag tag i några guldkorn, och här är ett av dem: