Online fotokurs

Inom en snar framtid ska det komma en ny kategori uppe i högra hörnet som ska heta Online fotokurs. Detta ska vara en sammanställning i PDF-format på bland annat de fototips som finns på min blogg. Första fotokursen ska vara fri för nedladdning för att användaren ska veta hur upplägget kommer att se ut.

Genom att kombinera fotokursen med onlinefeedback på kursdeltagarens bilder ska det bli möjligt för användaren att bättre förstå sig på sin kamera.

Fototips del 10 – Råbilder och RawTherapee

För fotokurser med RawTherapee, kika här.

Med digitala systemkameror finns det två sätt att spara en bild på. Antingen att spara den som en jpg-bild eller som en råbild. Största nackdelen med jpg-filer är att filformatet är ett förstörande format där bilden komprimeras sönder. Det syns dock inte för ögat om man väljer den bästa komprimeringen.  Med jpg-bilder har man inte mycket att spela med när det kommer till efterbehandling. Drar man för mycket i kurvverktyget som finns i bildbehandlingsprogram börjar bilden ”spricka” så att säga.

Råbilder är som det låter råa. Inget har gjorts vid dem. Vitbalans, uppskärpning, brusreducering mm måste göras i ett digitalt mörkerrum, s k råkonverterare. Hos en del kameratillverkare följer dock inställningar över till den egna råkonverteraren och råbilderna ser på ett ungefär ut så som de skulle ha sett ut ifall man fotograferat i jpg. Nackdelen med råbilder är att de är stora. Tre till fem gånger större än jpg-bilden är inte ovanligt.

Varje kameratillverkare har sitt egna format på råfilerna:

  • Canon/CR2 eller CRW
  • Fujifilm/RAF
  • Nikon/NEF
  • Olympus/ORF
  • Pentax och Samsung/Pef
  • Sony/SR2 eller ARW

Populära råkonverterare:

  • Canon Digital Photo Professional – Gratis, men enbart för Canons filer – Win och Mac
  • Picasa – Gratis – Win och Mac
  • Adobe Camera Raw – Kostar – Win och Mac
  • Aperture – Kostar – Mac
  • RawTherapeeÖppen källkod – Win, Linux och Mac
  • UFRaw Öppen källkod – Win, Linux och Mac
  • DarktableÖppen källkod – Linux och Mac
  • Bibble – Kostar – Win, Linux och Mac
  • Capture One – Kostar – Win och Mac

Personligen kör jag med Digital Photo Professional och RawTherapee. Picasa är för mig inte tillräckligt avancerat, UFRaw föll inte gränssnittet mig i smaken och resten har jag inte testat eller så kostar de pengar. RawTherapee har bara på det halvår jag haft det  i ägo utvecklats snabbt. Det är dock inte snabbt, men bildkvalitén är grymt bra.

Nedan har jag en jpg-bild över ett motiv som är väldigt svårt att få bra. Förgrunden är mörk och himlen ljus. Med hjälp utav råbilden ska jag visa mina steg för att få ett bättre resultat. Jag visar i RawTherapee.

 1. Första blicken

Bilden är mörk och färgerna urvattnade. Det ser dock ut som att himlen går att rädda. Jag börjar med att ändra Färgrymd och Utmatningsprofil till Prophoto eller AdobeRGB. Detta då jag får en större färgrymd att jobba med. Prophoto är för dig med riktigt bra skärm och en proffsskrivare. AdobeRGB klarar däremot de flesta skrivare av. Ska du visa bilder på nätet väljer du sRGB som utmatningsprofil. Detta då denna färgrymd är mindre och för att så gott som alla skärmar kan hantera den.

2. Exponeringen

I fliken Exponering drar jag i reglagen tills jag tycker det ser bra ut. Tonkurvan ändrar jag med genom att dra litet i den. Hela tiden har jag koll på Histogrammet uppe till höger så att inget fräts ut genom att komma för långt till vänster eller höger.

Fortsättning Exponering

Under högdagaråterställning finns fyra alternativ. Jag tycker Blend blir snyggast och väljer den vid det här tillfället. Tonemappingen aktiverar jag och sänker den. Därefter drar jag i Lab-kurvorna för att få litet mer intensitet och mer mättnad.

3. Färger

Färgtemperaturen ändrar jag nu när exponeringen är rätt. Jag ser även till att göra gräset grönare genom att i HSV-equalizer dra gul nyans närmare grön nyans. Även specifika färgmättnader ändrar jag.

4. Råbild

Under fliken råbild kryssar jag i reducering utav artefakter. Eftersom bilden lider utav kromatisk aberration, färgfel, sätter jag värdet på röd till 1,2 och värdet på blå till -1,7. Just i min version ser det ut som det finns en bugg i programmet då man inte behöver kryssa i rutan för att få effekt.

5. Detaljer

Egentligen bör man ha ändrat storlek på bilden innan man skärper och inte tvärtom, men jag är lat av mig och hoppas det räcker med att skärpa litet extra innan jag beskär. Jag ser även till att brusreducera bort litet färgbrus genom reglaget krominans.

 6. Omvandla

Genom att välja 950 pixlars bredd har jag förvalt den utgående bildfilens storlek. Jag ljusar upp bildens hörn via Vinjetteringskorrigering.

7. Spara bild

Innan jag sparar bilden ändrar jag om utgående färgprofil till sRGB då just den här bilden ska visas på nätet. Därefter trycker jag på CTRL+S för att spara bilden. Färdig bild.

Fotoövning

Råbilden finns här att hämta. RawTherapee finns att hämta här. Öva på bilden för att få till rätt inställningar. När du tröttat på att öva finns facit till bilden. Du laddar helt enkelt ned min profilfil. Lägg den i samma mapp som råfilen och starta RawTherapee.

Bilden får i samband med övning i råkonvertering återpubliceras på din blogg, men då vill jag ha en länk till just detta inlägg därifrån. Skriv gärna en kommentar med här så jag kan se när någon fått till det bättre än jag. Lycka till!

 

Fototips del 3 – Slutartid

lerduva

För att styra en kameras exponering behövs tre värde. ISO, slutartid och bländare. Vi är nu inne på slutartid.

Slutare

Slutartid är den tid som kamerans sensor exponeras för ljus. Hos digitala spegelreflexkameror lyfts spegeln upp och bakom den öppnar slutaren sig.

En regel för de analoga kamerorna i småbildsformat lyder som så att slutartiden ska vara snabbare än brännvidden för att inte skakningsoskärpa ska synas i bild. Denna regel går även att tillämpa på digitala småbildskameror (fullformat) så som Canon 5D och Nikon D700. På kameror med mindre sensor så som Canons, Pentax, Sonys och Nikons mindre modeller måste man multiplicera med 1,6 i Canons fall och 1,5 i de övriga. Detta för att sensorn är 1,6/1,5 gånger mindre.

Exempel ett: En Canon 1Ds III är en fullformatskamera med en sensorstorlek på ungefär 24 x 36 mm. På den sitter det ett 50/1,8 EF-objektiv. 50 innebär 50 mm. Vi behöver då en slutartid som är snabbare än 1/50 sek.

Exempel två: En Canon 7D är en kamera med en sensor i APS-C-storlek. Måtten är 15 x 22,5 mm. På den sitter det ett 50/1,8 EF-objektiv. 50 innebär 50 mm, men eftersom sensorn är mindre kommer det märkas lättare ifall man skakar. Då sensorn är 1,6 gånger mindre måste man multiplicera med 1,6 för att få en slutartid som är acceptabel. 50 x 1,6 = 80, d.v.s. 1/80 sekund för att man inte ska kunna se skakningsoskärpan.

Ändringar i slutartid räknas ut via fördubblingar eller halveringar i tid:

8   4   2   1   1/2   1/4   1/8   1/15   1/30   1/60   1/125   1/250   1/500   1/1000 sekunder.

Genom att ha en kort slutartid kan man frysa rörelser, t.ex. som bilden nedan där en lerduva träffas av en hagelsvärm. Bilden har en slutartid på 1/1250 sekund. Den kunde varit ännu kortare för att helt frysa hagelkulorna, men då hade ISO-värdet skjutit i höjden istället och brusat till bilden.

lerduva

Gör man tvärtom så att man ökar slutartiden kan man få rörelse i bilden. Nedan på vattenfallet har det en slutartid på två sekunder vilket får vattnet att verkar mjukt och magiskt. Nackdelen är att man inte kan hålla en kamera still i två sekunder utan får använda sig av stativ eller i det här fallet, en ryggsäck.

Gullfoss

http://vimeo.com/32713687

 

Fototips del 2 – ISO

För att styra en kameras exponering behövs tre värde. ISO, slutartid och bländare. Vi är nu inne på ISO.

Begreppet ISO inom den digitala kameravärlden är en standardisering från International Organization for Standardization som kameratillverkare följer. Om en kameratillverkare inte kan följa de villkor som gäller för standardiseringen döps inställningarna istället om som till t.ex. ”L” och ”H” (Nästan ISO 50 och 3200 på en Canon 5D).

ISO använder man sig på en kamera för att förstärka ljuset och på så vis kunna fotografera även i dunkelt ljus.

Digitala kameror har ett ISO-grundläge där kameran kan samla in så många fotoner som möjligt, vilket resulterar i bättre bildkvalité. Ofta ligger spannet mellan ISO 50-200. Vid t.ex. ISO 100 brusar en Canon 40D, Canon 5DII och Nikon D3100 som minst eftersom dessa kan samla in flest fotoner då. Vid ISO 200 brusar en Fujifilm x100 och en Nikon D90 som minst eftersom dessa då kan samla in flest fotoner.

Genom att dubbla ISO-talet i kameran halverar man slutartiden. Man avbryter sensorns insamling av fotoner och förstärker istället signalen. Ifall 1/25 sekund på ISO 100 är för lång tid att ta en bild på vid ett fototillfälle kan man höja ISO-talet till 200 och få en slutartid på 1/50 sekund istället. Med detta kan man fortsätta om och om igen några gånger tills signalen från sensorn blivit så förstärkt att den även förstärker bruset så att det syns, se rörlig GIF-bild nedan för exempel.

Nackdelen med att höja ISO-talet är att bruset i bilden ökar och att dynamiken i bilden minskar.

iso

Se även Vilket ISO-tal med en Canon.

Fototips del 1 – Bländaren

För att styra en kameras exponering behövs tre värde. ISO, slutartid och bländare. Vi är nu inne på bländaren.Bländare
Bländarvärde mellan f/1,4 till f/22.

Bländaren i ett objektiv styr skärpedjupet och ljusinsläppet i en kamera. Genom att minska diametern på ljusinsläppet kan man få skärpa genom hela bilden vilket kan vara önskvärt vid landskapsfotografering.

En stor bländare däremot (litet bländarvärde) innebär ett stort ljusinsläpp som på grund av den större strålbilden kan få ofokuserade delar att bli oskarpa.

Siffran på bländaren får man fram genom att ta brännvidden och dela den med ljusinsläppets diameter. Ett objektiv på 24 mm och bländare f/1,4 har alltså ungefär 17,14 mm om man mäter bländaren. Det är därför det på en del objektiv står bland annat f/8, d.v.s. att bländaren är 8 gånger mindre än vad brännvidden är.

Hela bländarsteg räknas med varannan dubbel, d.v.s följande:

1   1,4   2   2,8   4   5,6   8   11   16   22   32

Ändrar man bländaren med ett steg, måste man ändra ISO eller slutartid ett steg.

Objektiv är oftast som skarpast ett halvt till två steg nedbländade. Efter bländare f/8 på en kamera med APS-C-storlek (D60, D3100, 1000D, 7D) på sensorn börjar man märka diffraktion som försämrar bilden, se exemplen längst ned. Med en fullformatskamera (5DII, D700) klarar man sig litet längre innan det börjar märkas, nämligen runt f/11.

Bländare