Canons högdagerprioritet, HTP, är en funktion för att förhindra att högdagern klipper. Från manualen till Canon EOS 6D står det följande:
”Högdagrarnas detaljrikedom blir större. Det dynamiska intervallet utökas från standardvärdet 18 % grått till ljusa högdagrar. Gradationen mellan gråtoner och högdagrar blir jämnare.”
När högdagerprioritet är påslaget blir lägsta ISO-tal man kan använda ISO 200(D+). Vart allt pekar mot är att ISO 200(D+) egentligen är ISO 100 men att kameran exponerar som om ISO 200 skulle ha använts. Man uppnår samma resultat för råfiler genom att underexponera 1 EV med ISO 100 om man fotograferar i råformat. Om man däremot fotograferar i JPEG kan det finnas en poäng med att använda HTP.
Nedan visar grön färgkanal där högdagern klippt. Programmet för att visa klippt högdager är Hraw.
ISO 100, f/7.1 and 1/200 sek och ISO 200(D+), f/7.1 and 1/200 sek. Bilderna är så gott som identiska.
Men bilderna ser olika ut i min råkonverterare
Det beror sannolikt på Exiftaggen HighlightTonePriority som kan vara påslagen eller avslagen. Den går att ändra och om man gör det kommer inte råkonverteraren ta hänsyn till den längre.
Canon Digital Photo Professional 4. Vänster, ISO 100, mitten ISO 200(D+), höger ISO 200(D+) med HTP-taggen avslagen. Lägg märke till att ISO 100 och ISO 200(D+) med modifierad Exiftagg ser identiska ut.Lightroom. Vänster, ISO 100, mitten ISO 200(D+) med HTP-taggen avslagen, höger ISO 200(D+). Lägg märke till att ISO 100 och ISO 200(D+) med modifierad Exiftagg ser identiska ut.
Det går bra att fotografera under vinterförhållanden bara man tänker till innan. Glöm heller inte att tänka på dig själv och hur du klär dig för att klara vinterkylan.
Tag med extrabatterier
Kyla påverkar batterier negativt, oavsett om det är litiumjon eller NiMH. Medtag extrabatterier och förvara extrabatterierna nära kroppen för att hålla dem varma. Litiumjon eller NiMH tar inte skada av att användas i minusgrader. Däremot kan batterierna skadas av att uppladdas i minusgrader eller om de är frusna. Kalla NiMH-batterier hinner vid laddning inte ventilera ut gas tillräckligt fort.
Acklimatisera för bättre bildkvalitet
Framför allt teleobjektiv med långa motljusskydd behöver komma ned i samma temperatur som omgivningen för att värmedaller inte ska förstöra bilderna.
Undvik kondens
Att gå från kallt till varmt innebär risk för att fuktig varm luft kondenserar mot en kall kamera vilket slutar med att din kamera blir blöt. Undvik det genom att förvara kameran i en stängd kameraväska för att långsamt anpassa den till omgivande temperatur. Alternativt kan man innan man går in i värmen stoppa ned kameran i en plastpåse, förslagsvis en fryspåse, och försegla. Se till att trycka ut så mycket luft som möjligt. När kameran därefter kommer in i värmen bildas kondensen på plastpåsens utsida i stället för på kamerautrustningen.
Väderskydda fotoutrustningen
Ett bra skydd mot snö är ett motljusskydd. Det tillsammans med ett skyddsfilter för frontlinsen gör att du kan fortsätta fotografera under pågående snöfall. Kontrollera att kamera och objektiv i övrigt är väderskyddade. Annars behöver utrustningen ett externt väderskydd.
Klä dig efter väder
Det hjälper inte att kamerautrustningen klarar sig om du som fotograf själv fryser. Händer, ansikte och fötter är mest utsatta. Fodrade vinterstövlar samt extrastrumpor håller värmen bra. För ansiktet finns pälsmössa, balaklava och skidglasögon.
Händerna som håller i en kall kamera behöver både smidighet för att kunna hantera knapparna men samtidigt kunna isolera. Skalhandskar bygger på principen lager på lager och ger bra vindskydd och isolering.
Skalhandske med innerhandske och en fotvärmare
Nu för tiden har också elektriskt uppvärmda västar, handskar och skosulor blivit ett populärt, men dyrt alternativ. Som ett budgetalternativ finns små tunna värmepåsar för en tia och som man lägger i vantar och skor och som genererar värme i några timmar.
I kamerasensorer sitter det miljontals ljuskänsliga element. För att kunna fånga upp färger har man ovanpå sensorn placerat ett färgfilter. Det vanligaste filtret i dag är Bayerfiltret som består av 2×2 pixlar i grön, röd och blå färg. Eftersom det mänskliga ögat är mer känsligt för grönt har även kameratillverkarna ökat mängden gröna pixlar. En sensor med en upplösning på 36 megapixlar består av:
grön – 18 megapixlar
röd – 9 megapixlar
blå – 9 megapixlar
För att rekonstruera de färger som saknas behöver man färginterpolera.
Innan färginterpolering.
Färginterpoleringsmetoder
Ett antal färginterpoleringsmetoder har därmed utvecklats och alla har sina styrkor och svagheter. I kamerorna använder man metoder som framför allt går snabbt. I bildbehandlingsprogram har man däremot mer processorkraft och i bland även möjlighet att nyttja grafikkort för att kunna använda mer avancerade interpoleringsmetoder. Nedan är några vanliga som används för sensorer med Bayerfilter.
AMaZE (Aliasing Minimization and Zipper Elimination) är närmast standarden för fria programvaror och när det kommer till detaljrikedom för bilder med lågt brus. Priset är processorkraft. Svaga processorer och hög upplösning kan innebära flera sekunder i bearbetning.
RCD (Ratio Corrected Demosaicing) passar bra för rundade kanter såsom stjärnor. Kan även hantera 45-gradiga linjer bra där andra metoder fallerar. Kommer nära AMaZE när det kommer till detaljer. Från utvecklaren står det följande om RCD: ”The Ratio Corrected Demosaicing algorithm intends to smooth the colour correction errors that are common in many other interpolation methods.”
AHD (Adaptive Homogeneity-Directed) har tidigare varit den vanligaste metoden. Har använts av Adobe och kanske fortfarande används, se längre ned angående kommersiella program.
VNG och VNG4 (Variable Number of Gradients) är utmärkt för ytor utan detaljer så som himmel. VNG4 är även utmärkt när andra färginterpoleringsmetoder ger labyrintmönster. Luminar 4 ser ut att använda denna metod.
PPG (Patterned Pixel Grouping interpolation) har färre artefakter än VNG4 och är snabb. Fungerar bra för naturliga motiv men ger lättare moire än AMaZE.
IGV och LMMSE är för bilder med mycket brus och kan med fördel användas med brusreducering utan att bilderna ser urvattnade ut.
För Fujifilm med X-transsensor finns det inte lika många metoder att välja mellan. VNG, Markesteijn 1-pass och Markesteijn 3-pass. är de vanliga hos program som bygger på öppen och fri källkod. Markesteijn 3-pass brukar ge minst artefakter.
Dubbla färginterpoleringsmetoder
Genom att kombinera två färginterpoleringsmetoder kan man använda en metod för detaljer som gräs och en annan för kontrastlösa delar som en himmel. Ett exempel på detta är att blanda AMaZE för detaljer och VNG4 för övriga delar. Priset är att det tar dubbelt så lång tid att processa. Ju högre bildupplösning, desto mer märkbart blir det. Som ett mycket snabbare alternativ till VNG4 kan man använda Bilinear. Vid låga ISO-tal ser man nästan ingen skillnad.
Heta pixlar påverkas av färginterpolering
En het pixel kan efter en färginterpolering smitta av sig på mångdubbelt så många omkringliggande pixlar. Därför har moderna råkonverterare möjlighet att plocka bort heta pixlar redan innan de färginterpoleras.
Exempel där en het pixel spillt över till två grannpixlar. Vid färginterpolering med VNG4 som metod har drabbade pixlar ökat markant.
Upptäck vad kommersiella program använder
Om man har kända färginterpoleringsmetoder som man kan jämföra med, exempelvis från RawTherapee och RAWHide Converter, kan man ladda ned en speciell DNG-fil och färginterpolera den. Olika metoder skapar olika artefakter. På så vis har man kunnat avgöra att Adobe, åtminstone fram till 2018, använt sig av metoden AHD. Om Adobe fortfarande använder AHD kan du själv testa, under förutsättning att du har tillgång till Adobe Camera Raw eller Lightroom. Det ser även ut som att den metod Capture One använder liknar ECW (Expanding Chroma Weighted Demosaicing).
Exempel
RCDVNG4LMMSEIGVHPHDEAHDDCBAMaZEAHDRCD med färguppmjukning satt till 2
Moderna kameror, objektiv och blixtar är märkta med serienummer. Vissa av dessa nummer syns inte enbart utanpå utrustningen utan även i bildfilernas Exif. Publicerar man fotografier tagna med stulen utrustning och Exif är orörd kan andra utläsa vilket eller vilka serienummer kamera och objektiv har.
Innan man köper ett objektiv eller en kamera kan man jämföra mot databaser där kamerautrustning som stulits har serienummer publicerade. Det räcker oftast att fråga om ett fotografi som tagits med utrustningen. Detta fotografi laddar man upp till Jeffrey’s Image Metadata Viewer eller Exifmeta och letar upp lens serial number eller serial number.
Som en parentes stämmer inte alltid serienumret på Canons äldre objektiv med det som sparas digitalt i bildfilens Exif. I skärmdumpen ovan ingår bokstäver i det digitala serienumret trots att bokstäver helt saknas från det serienummer som står inskrivet på objektivet. Om ett sådant objektiv har stulits är det det digitala serienumret som är sökbart.
Tre databaser över stulen kamerautrustning där serienummer finns att tillgå är:
Fotosidan – Sveriges största fotosida. Här skriver man in serienumret i sökfältet och jämför med kameramodell eller objektiv.
Lenstag – Internationell sida där ägarna har registrerat sin utrustning innan den stals.
Stolencamerafinder – Internationell sida som genomsöker fotografiers Exif på flertalet sidor. Ladda upp bild eller klistra in serienummer.
