Fotokurs

31 augusti, 20161 mars, 2019

Kryptera dina Canonbilder medan du fotograferar

Canon släppte en gång i tiden tillsammans med 1D III och 1Ds III ett krypteringsprogram. OSK-E3 kallades det och kunde kryptera bilderna innan dessa sparades på minneskortet. OSK-E3 kunde inte bara kryptera utan även verifiera om en bild hade blivit manipulerad. Verifieringen knäcktes av ett ryskt säkerhetsföretag och Canon skrotade i tysthet sitt krypterings- och verifieringsprogram. Med det sagt knäckes aldrig krypteringen men programmet går hur som helst inte att få tag på längre.

Annat alternativ

Via Magic Lantern skapade utvecklaren g3gg0 en experimentell modul vid namn io_crypt för att kryptera råfiler, även om filer i jpg-format också verkar att fungera. För kamerorna 7D, 5D III, 60D, 600D, 650D ska io_crypt kunna användas ihop med. Jag testade på min 7D med lyckat resultat för RSA medan passworddelen fallerade. Min 6D klarade inte alls av att ladda modulen.
Du kan ladda ned modulen till Magic Lantern och lägga den bland de andra modulerna i kameran. För att först installera Magic Lantern och kunna aktivera modulen, se fotokursen om Dual ISO.

När modulen är aktiverad, skrolla till menyn Shoot och ändra Encryption mode till RSA. Gå längre ned och välj Create RSA Key. Att generera en RSA-nyckel på 4096 bitar tar lång tid. Mer än tio minuter. Och när man väl fotograferar tar varje bild mer än en halv minut på sig att sparas till minneskortet om man använder högsta säkerhetsinställning med nyckelstorlek på 4096 bitar. Att fotografera 20 bilder på raken kommer alltså ta litet mer än tio minuter på sig för kameran att spara. Den gyllene medelvägen kanske då i stället kan bli 2048 bitar?

Hur som helst, när du genererat RSA-nyckeln kommer du att finna den i din DATA-mapp på minneskortet, se bild nedan:

Se till att du kopierar IO_CRYPT.KEY och lägg den i din mapp på datorn. Se även till att du helt raderar IO_CRYPT.KEY från ditt minneskort för att ingen med tillgång till minneskortet ska kunna extrahera nyckeln. Det kan man göra genom att skriva över minneskortet eller fylla det helt med bilder och hoppas att någon bild lägger sig ovanpå den raderade nyckelfilens plats. Formatera sedan efteråt i kameran.
Om du tittar på bilden ovan ser du även en fil som heter IO_CRYPT.PUB. Den behövs för att kameran ska kunna kryptera dina bilder och är en publik nyckel. Radera inte den.

Hur krypterade bilder ser ut i kameran syns på bilden nedan. Bilder som sparas som krypterade kommer att synas i kamerans visningsbuffert tills man startar om kameran. Visningsbufferten rymmer färre än tio bilder, så fotograferar man fler bilder än så utan att avstänga kameran kommer de tidigaste bilder man tagit inte längre att synas.

När du har fotograferat färdigt och och satt dig framför datorn, i mitt fall i Linux eftersom jag inte kompilerat koden till Windows, behöver jag i en mapp ha de krypterade råfilerna, nyckelfilen IO_CRYPT.KEY och programmet io_decrypt för att dekryptera mina bilder.

För enstaka filer kan man i Linux öppna terminalen i samma mapp och köra:

```
$ ./io_decrypt filens-namn.CR2
```

Eller:

$ ./io_decrypt filens-namn.CR2 nytt-namn.CR2

För att dekryptera flera bilder behöver man skapa en bash-fil som ser ut som följande:

#!/bin/bash

for i in *.CR2

do

  ./io_decrypt $i /home/din-användare/krypterat/decrypt/$i

done

Därefter öppnar man terminalen i samma mapp och kör:

```
$ ./bash-filens-namn
```

Var inlägget intressant? Jag har mer Canonrelaterade inlägg, se vidare:

Andra populära inlägg, se vidare:

17 april, 20163 oktober, 2016

Klarar din kamera nyttja ljusstarka objektiv?

Med ljusstarka objektiv förlorar man ljus. Ju ljusstarkare objektiv, desto mer ljus går man miste om. Det hela hänger på vilken kamera du har. Fotograferar du med analog film eller bakgrundsbelyst sensor behöver du inte läsa vidare. Men med de äldre digitala sensorernas konstruktion utan bakgrundsbelysning går man miste om ljus där pixlarna inte kan nyttja allt som faller vinklat in eftersom pixeln är som en avskärmande brunn.

Ju större pixlar som finns på sensorn, desto mindre ljusbortfall får man. Det finns förklarat hos DxOMark. Med en Canon EOS 7D som har pixlar i storleken 4,3 mikrometer förlorar man -1 EV vid bländare f/1,2, d.v.s. ett steg mot vad man egentligen borde ha haft. Med en äldre Canon EOS 5D som har pixlar på 8,2 mikrometer förlorar man bara -0,4 EV vid bländare f/1,2.

Kameratillverkarna har löst det genom att höja ISO:t med ungefär 1/3 steg till 1/2 steg utan att nämna det i manualen till kameran. Det leder till ökat brus.

Ovan finns två bilder tagna med en Canon EOS 7D med ISO 100, f/1,4 och med en slutartid på 1/50 sekund.

Den enda skillnad mellan bilderna är att jag lossat objektivet litet grand så att kameran inte kunna avläsa bländartalet och därmed inte ljusat upp bilden. Med min Canon 7D kan jag via kamerans histogram skönja denna uppljusning ända upp till bländare f/4.

En intressant grej är att jag inte märker av någon ljusförstärkning med min Canon EOS D30, oavsett om jag har objektivet påkopplat eller litet avdraget. Men för det innebär det inte att D30 inte har denna brist, för det har den.

Överst, ISO 100, 1/20 sekund och f/1,4. Underst och avskruvad från kameran, ISO 100, 1/3 sekund och f/4. Bägge bilderna är från en D30 och ska ha ~~samma exponering men har det inte p.g.a. ljusförluster~~. ISO 100, 0,4 sekunder och f/4 ska vara för att få samma exponering. Bilden skulle alltså blivit än ljusare.

25 juli, 201525 juli, 2015

Fotokurs darktable – del 2 – Luminosity masking

I darktable, som är mitt standardprogram att framkalla råfiler i, finns en funktion som heter luminosity masking, på svenska i darktable: parametermarkering. Funktionen gör att man kan välja att markera efter en viss ljusstyrka och ändra just detta område.

För bilder med hög kontrast där exempelvis himlen är mycket ljus marken mycket mörk kan man vilja ljusa upp marken och mörka ned himlen utan att det krockar mellan de två.

Bilden ovan visar mörk förgrund och en ljus himmel. Att bara ändra modulen skugga/högdager kan ge en otillräcklig effekt eftersom den inte är lika effektiv som exponeringsmodulen. Det jag istället gör är att aktivera exponeringsmodelen, men som enbart ska påverka olika ljusstyrkor på bilden.

Aktivera exponeringsmodelen, under blanda väljer du parametermarkering och bland bokstäverna g R G B H L väljer du L. Längst ned till höger har du en fyrkant med en cirkel i. Tryck på den. Hela bilden blir nu gul. Under inkommande drar du reglaget så att enbart de mörka partierna blir gula. Den undre markören finjusterar man med. Med maskens fjädring ändrar du kantövergången för att inte få en alltför onaturlig övergång. Det är ofta enklare att se hur den ska vara vid nästa steg, se bild nedan.

Tryck åter på den fyrkantiga rutan med en cirkel i för att få bort det gula fältet. Dra nu i reglaget exponering tills du är nöjd med uppljusningen av marken. Använd maskens fjädring för att finjustera övergången mellan grenverk och himmel.

Genom att trycka på hantera multipla instanser, se blå pil, och ny instans, kan man få fram en ny exponeringsmodul. Här gör man på samma vis fast för högdagern i stället. Maskens fjädring står på 100 för att inte grenverket ska se konstigt ut och jag har även ändrat ogenomskinligheten till 80%. Exponeringsreglaget är dessutom satt på -0,94 EV. Himlen har blivit mörkare blå och molnen syns bättre.

Som en sista förbättring är det dags att aktivera modulen för kontrast, ljusstyrka och färgmättnad. Öppna åter upp parametermarkeringen och tryck på fyrkanten med cirkeln. Dra inkommande reglage så att enbart mellantonerna markeras och dra upp maskens fjädring till 100.

Tryck åter på fyrkanten med cirkeln och höj nu kontrasten till runt 0,50 och ljusa upp en aning, i mitt fall till 0,15. Det gröna gräset har fått litet mer kontrast. Jag har även passat på att sänka ogenomskinligheten till 87% för att nedtona effekten.

Är du fortsatt intresserad av darktable? Klicka då vidare på Fotokurs darktable. Glöm inte heller bort att det går att prenumerera på inläggen via feeds. /Kameratrollet – Fotograf och fotokurs i Skåne

21 juli, 201515 maj, 2019

Fotokurs Digital Photo Professional 4 – Första steget

Jag har tidigare skrivit om första steget för råkonverteraren Canon Digital Photo Professional 3. Programvaran har nu blivit uppdaterad till version 4 och det har blivit en del förändringar i gränssnittet och programmets funktioner. Den här fotokursen blir alltså en upprepning av den förra kursen, men för version 4 istället för version 3. För att installera version 4 behöver du ha installerat ett program från Canon sedan tidigare. Köper man kameran ny får man t.ex. en CD med att installera från. Du kan ladda ned Digital Photo Professional 4 här.

Följande kameror stöds i version 4:

EOS 1000D, EOS 100D, EOS 10D, EOS 1100D, EOS 1200D, EOS 1300D, EOS 2000D, EOS 200D,
EOS 20D EOS 20Da EOS 250D EOS 300 EOS 30D EOS 350D EOS 4000D EOS 400D EOS 40D EOS 450D EOS 500D EOS 50D EOS 550D
EOS 5D EOS 5D Mark II EOS 5D Mark III EOS 5D Mark IV EOS 5DS EOS 5DS R
EOS 600D EOS 60D EOS 60Da EOS 650D EOS 6D EOS 6D Mark II EOS 700D EOS 70D EOS 750D EOS 760D EOS 77D EOS 7D EOS 7D Mark II
EOS 800D EOS 80D EOS D2000 EOS D30 EOS D60
EOS M EOS M10 EOS M100 EOS M2 EOS M3 EOS M5 EOS M50 EOS M6 EOS R EOS RP
EOS-1D EOS-1D C EOS-1D Mark II EOS-1D Mark II N EOS-1D Mark III EOS-1D Mark IV EOS-1D X EOS-1D X Mark II EOS-1Ds EOS-1Ds Mark II EOS-1Ds Mark III
PowerShot G1 X PowerShot G1 X Mark II PowerShot G1 X Mark III PowerShot G10 PowerShot G11 PowerShot G12 PowerShot G15 PowerShot G16 PowerShot G3 X PowerShot G5 X PowerShot G7 X PowerShot G7 X Mark II PowerShot G9 PowerShot G9 X PowerShot G9 X Mark II PowerShot S100 PowerShot S110 PowerShot S120 PowerShot S90 PowerShot S95 PowerShot SX1 IS PowerShot SX50 HS PowerShot SX60 HS PowerShot SX70 HS

Är din kamera inte med i listan (skrivet 2019-05-15) kan du använda version 3 i stället.

Handhavande

När du öppnar Canon Digital Photo Professional 4 är det sig likt från version 3. Man väljer ute till vänster bland sina mappar med bilder i. Därefter väljer man ut en eller flera bilder och trycker på Edit Image.

Vi ha fått några nya flikar i den högra verktygsmenyn. Under bilder har vi fått de funktioner vi tidigare hade i version 3 när vi högerklickade på bilden. Högdager- och lågdagerknappen finns där. Man måste dock aktivera högdagern som inte är ikryssad i standardläget.

Bilden ovan är enligt histogrammet åt det mörka hållet. Jag tycket även att vitbalansen är för varm.

Jag har i bilden ovan under Brightness adjustment ljusat upp den ett steg. Med pipetten för vitbalans har jag markerat den gråa smala biten under gitarrens ände för att få en kallare vitbalans.

Under vitbalanseringen hittar man Auto Lightning Optimizer. Med den lyfter man skuggor och får även en i mina ögon tilltalande bild. Testa den.

Picture style har jag ändrat från Standard till Fine Detail. Man kan hämta fler stilar från Canons sida eller bara googla efter dem.

Sist i denna flik har jag dragit ned högdagern tre steg med reglaget Highlight.

Nästa flik i verktygsfältet visar brusreduceringen. Eftersom jag fotograferade i dåligt ljus blev det mycket brus i bilden.

Brusreduceringen är påslagen och uppskärpningen avslagen. Dra i de två reglagen tills du finner en bra kombination. Tänk på att man ofta inte tittar på en bild 100% inzoomad och att man förlorar skärpa ju mer brusreducering man använder sig av.

Tonkurvor hittar man med mittenfliken. Jag drar en lätt S-kurva för att öka kontrasten någonting.

Färgjusteringsfliken har olika färger med tre reglage vid varje. H står för nyans, S för färgmättnad och L för ljushet. Jag har här ökat grön färgmättnad och dragit ned ljusheten en aning. Effekten visar sig på trädet utanför fönstret.

Har du ingen skärm som klarar att visa en stor färgrymd eller om du inte vet vad du ska välja för färgrymd, kör med sRGB. Laddar man t.ex. upp bilder på Internet för visning kommer inte alla skärmar klara av att visa alla nyanser som en större färgrymd har vilket kommer leda till att dina bilder ser bleka ut.

AdobeRGB kan man använda om man ska fortsätta redigera bilden i GIMP/Photoshop oavsett om man har en skärm som klarar färgrymden. Fördelen är att man inte lika lätt får bilder där t.ex. himlen spricker och ser ut att bestå av nyanser av blåa bågar. Därefter kan man i GIMP/Photoshop konvertera bilden till sRGB om den ska användas för Internet eller behålla AdobeRGB om den ska till tryck.

Kopieringsfliken fungerar enbart när bilden är inzoomad till 100%. Välj om du ska ta bort fläckar med damm, Light och Dark, eller välj att helt klona bort någonting med Select Copy Source.

Beskärningsfliken styr både beskärning och lutning. Välj om du vill följa någon mall över skalan och välj lutningen. Fortsätt därefter till den sista fliken.

Fliken för objektivkorrigering kan ibland göra underverk. Under Lens data letar du upp dina objektiv och ser till att de är ikryssade. Därefter markerar du även Digital Lens Optimizer. Detta gör underverk när man fotograferat med vidvinkelobjektiv och tar fram detaljer man sedan länge trodde var försvunna. Kromatisk aberration tas samtidigt bort och man behöver inte markera rutan Chromatic aberration.

Under Peripheral ilumination lyfter man skuggorna, och även bruset, vid hörnen. Color blur kan man markera när man har starka ljuskällor i bilden där färgen blöder över, t.ex. blåljuset från en polisbil.

Distortion rätar ut bilden. Klicka och se dess effekt.

Export

Två vanliga val är att man ska skala ned bilden för att publicera den på Internet eller att fortsätta vidare med bilden i ett bildbehandlingsprogram. Ska bilden vidare till ett bildbehandlingsprogram, se till att du har en större färgrymd än sRGB, tryck på File>Convert and Save eller med Windows, tryck CTRL+D. Välj vilket filformat du vill ha. TIFF 16bit ger högst kvalité, men även tyngst att jobba med. Tryck därefter spara och du är nu redo att ta bilden till nästa instans.

För att spara bilden på Internet, välj sRGB som färgrymd, tryck på File>Convert and Save eller med Windows, tryck CTRL+D. Välj TiFF 16bit eller TIFF 8bit och kryssa i Resize. Välj storlek. På min hemsida använder jag bilder som är 950 px breda.

Leta åter upp den förminskade bilden, klicka på x1 nere till vänster för att få bilden i skala 1:1. Drag därefter i Strength till höger i verktygsfältet tills du är nöjd med uppskärpningen. Du kan nu åter exportera bilden genom att trycka på File>Convert and Save eller med Windows, tryck CTRL+D. Välj därefter JPG som filtyp och välj även komprimeringen på bilden under Image quality. Ju högre siffra, desto renare bild, men större bildfil.

Bilden ovan är sparad med Image quality 3 av 10. Den blev drygt 200 KB stor. Anledningen till att man först skalar ned bilden innan man uppskärper den är för att man förlorar bildkvalité på att först uppskärpa den, skala ned den och sedan uppskärpa igen. Det finns råkonverteringsprogram som har denna funktion inbyggd, t.ex. RawTherapee, men Canon Digital Photo Professional saknar det.

Glöm inte bort att det går att prenumerera på inläggen via feeds. /Kameratrollet – Fotograf och fotokurs i Skåne