DNG står för Digital Negative och är Adobes filformat. Det tillkom 2004 i ett försök att standardisera råfiler. Någonting som delvis lyckats. Kameratelefoner och drönare är exempel där DNG slagit igenom helt medan stora kameratillverkare som Canon, Nikon och Sony fortsätter att köra med sina egna format.
Från Adobes whitepaper 2004 som riktades till kameratillverkarna:
”Today, there is no accepted standard for storing raw camera files; not only do camera manufacturers create their own formats, but these formats often vary among cameras created by a single manufacturer. ”
Problemet finns än i dag där kameratillverkarna släpper sina råformat men sedan helt vägrar att beskriva hur rådatan och metadatan ska utläsas, undantaget GoPro. Nikon valde att vara värst genom att kryptera vitbalansfältet i metadatan för att stänga ute tredjepartsprogram. Nikons svar var att utvalda aktörer fick tillgång till hur man bearbetar Nikons råformat. Då ska man känna till att Nikon själv förstört sina användares råfiler med dåligt kodade program. Lärdomen är att aldrig använda ett program som ändrar i själva råfilen.
Adobe DNG Converter
Det finns mängder av program som kan konvertera råfiler till DNG-filer. Det mest kända är Adobe DNG Converter som finns för Windows och OS X.
Som utgångsläge konverterar det en råfil till en komprimerad DNG-fil med rådata. Rådatan ska dock vara densamma.
Väljer man däremot förstörande komprimering sparas ingen rådata längre i DNG-filen. Dessutom beskärs bilden något och man kan snarare betrakta den färdiga filen som en JPEG i stället.
Adobe DNG Converter klarar inte av att konvertera alla råfiler från exempelvis Canons Dual Pixel Raw (två råfiler i en CR2-fil eller CR3-fil) eller Canon Raw Burst (flera råfiler i en CR3-fil). DNGLab klarar det men måste konvertera till enskilda DNG-filer.
Med Canons nya CR3-format följer enbart en bråkdel av metadatan med vid en konvertering av Adobe DNG Converter till DNG. En CR3-fil från R6 innehåller 9400 rader metadata medan en konverterad till DNG innehåller 160 rader metadata.
Fördelar med DNG
Ett öppet format som vem som helst kan använda. Stöds av många råkonverterare
Det finns en inbyggd hash för att kunna kontrollera om filen är hel
Ändringar kan skrivas i filen. Enklare filhantering, men kan också bädda för skrivfel. Att ha en sidofil med inställningarna är säkrare.
Nackdelar med DNG
Vid konvertering kan man gå miste om viktig metadata
Kameratillverkarnas programvara, exempelvis Canon Digital Photo Professional stöder ej konverterad DNG
Det är inte uppenbart för den genomsnittlige användaren om en DNG-fil innehåller rådata eller ej
Vissa tävlingar vill kunna granska ursprungsfilen, och då duger inte konverterad DNG
Specialfiler såsom Dual Pixel Raw eller Canon Raw Burst måste konverteras till enskilda DNG-filer
Har du tagit en bild för att sedan i datorn upptäcka att objektivet som syns där inte stämmer med verkligheten? Det beror på att objektividentifiering tidigare varit ett träsk där ingen standard funnits.
I fallet Canon har olika modeller av objektiv fått samma identifieringsnummer och tredjepartsobjektiv har åkt snålskjuts på Canons befintliga identifieringsnummer. Mellanringar rapporteras inte alls och teleförlängare med samma optiska uppbyggnad klumpats ihop. Först under senare tid har det börjat klarna upp.
Lite historia
Canons EF-objektiv började 1987 och varje modell numrerades digitalt, se kronologin för objektiven hos EFLens.com eller hos Canon Lens Museum. De olika numren finns samlade hos exiv2. Canons första EF-objektiv EF 50/1.8 börjar med nr 1. Numren verkar inte slaviskt följa tiden för när de släpptes.
EF-objektiven släpptes innan Canon hade skapat någon digital systemkamera som först kom 1995. Då i samarbete med Kodak där Canon stod för kamera och Kodak för det digitala bakstycket. En av kamerorna från 1995 var Canon EOS DCS 3c. I dess bildfiler hittar man inga identifieringsnummer utan enbart brännvidd.
1998 släpptes Canon EOS D2000 som också den var ett samarbete mellan Kodak och Canon. I dess bildfiler finner man också där enbart brännvidden.
Vill man se hur Canons version av kameran, EOS D2000, och inte enbart Kodaks, DCS 520c, sparade sina data finns en råfil hos raw.pixls.us inklusive Exif.
Först år 2000 släppte Canon sin helt egna digitala systemkamera, Canon EOS D30. I Exif hade då även MakerNotes dykt upp där tillverkaren själv fick ha egna fält fyllda med egna data. I Canons MakerNotes ingår en stor mängd information inklusive numret på det objektiv som används och då under taggen LensType.
Några år senare blev det åter dags att skapa en ny tagg. Denna gång med namnet LensModel där objektivet eller objektivet plus teleförlängaren står i klartext.
Problematik
Att objektiven numreras i taggen Lenstype borde innebära att varje objektiv går att identifiera. Tyvärr har olika modeller blandats ihop som exempelvis flertalet av modellerna EF 75-300/4-5.6 där vissa modeller fått samma LensType-nummer. Inte ens Canon själv klarar av att särskilja dem åt om man ser till hur Canons program Digital Photo Professional hanterar bilderna.
Utöver det begagnar tredjepartstillverkare som Sigma och Tamron redan befintliga och upptagna LensType-nummer för sina egna modeller.
Canon EF 85/1.2L USM som har LensType-nummer 137 delar samma nummer med följande objektiv från tredjepartstillverkare:
Sigma 18-50mm f/2.8-4.5 DC OS HSM
Sigma 50-200mm f/4-5.6 DC OS HSM
Sigma 18-250mm f/3.5-6.3 DC OS HSM
Sigma 24-70mm f/2.8 IF EX DG HSM
Sigma 18-125mm f/3.8-5.6 DC OS HSM
Sigma 17-70mm f/2.8-4 DC Macro OS HSM | C
Sigma 17-50mm f/2.8 OS HSM
Sigma 18-200mm f/3.5-6.3 DC OS HSM [II]
Tamron AF 18-270mm f/3.5-6.3 Di II VC PZD
Sigma 8-16mm f/4.5-5.6 DC HSM
Tamron SP 17-50mm f/2.8 XR Di II VC
Tamron SP 60mm f/2 Macro Di II
Sigma 10-20mm f/3.5 EX DC HSM
Tamron SP 24-70mm f/2.8 Di VC USD
Sigma 18-35mm f/1.8 DC HSM | A
Sigma 12-24mm f/4.5-5.6 DG HSM II
Sigma 70-300mm f/4-5.6 DG OS
Den programvara man använder för att fixa till bilderna behöver alltså inte enbart klara av att läsa vilket LensType-nummer som objektivet har utan även ha en lista med tredjepartsobjektiv som delar numren med Canons objektiv. För att avgöra vilket det rör sig om kan programvaran läsa av maximal bländaröppning och brännviddens ändlägen för att kunna matcha rätt objektiv.
För Canons vita teleobjektiv använde Canon fram till EF 800/5.6L IS USM som släpptes 2008 samma LensType-nummer för själva objektivet såväl som för objektivet tillsammans med teleförlängare. Vad innebär det i praktiken? Jo, att programvaran man efteråt använder behöver ta hänsyn till vilken brännvidd som också registreras. Tyvärr kommer inte programvaran kunna avgöra vilken version det är på teleförlängaren varför fel objektivkorrigeringsprofil kan komma att väljas. Exempel:
EF 800/5.6L IS USM har LensType 249
EF 800/5.6L IS USM + x1.4 har LensType 249
EF 800/5.6L IS USM + x1.4 III har LensType 249
EF 800/5.6L IS USM + x2 har LensType 249
EF 800/5.6L IS USM + x2 III har LensType 249
Först med EF 70-200/2.8L IS II USM från 2010 rättades problemet nästan till där olika kombinationer av objektiv och teleförlängare fick egna LensType-nummer, även om Canon inte tog hänsyn till versionerna på teleförlängarna. Exempel:
EF 70-200/2.8L IS II USM har LensType 251
EF 70-200/2.8L IS II USM +x1.4 har LensType 252
EF 70-200/2.8L IS II USM +x1.4 III har LensType 252
EF 70-200/2.8L IS II USM +x2 har LensType 253
EF 70-200/2.8L IS II USM +x2 III har LensType 253
LensModel
Med Canon EOS 5D introducerades en ny Canontagg, LensModel. Till skillnad från LensType som bara har ett nummer står det i klartext i taggen LensModel. Här har det blivit lättare för tredjepartstillverkare då de kan skriva Sigma eller Tamron i detta fält.
RFLensType
Med Canons senaste RF-fattning introducerades även en ny tagg i fältet Makernotes. Alla RF-objektiv har ett eget RFLensType-nummer men delar på ett gemensamt LensType-nummer som är 61182.
Canon RF 50/1.2L USM har det gemensamma LensType-numret 61182 och det individuella RFLensType-numret 287. Detta kan ställa till det för program som inte är uppdaterade och som därför tror det ska använda 61182 oavsett vliket RF-objektiv det än rör sig om. Det kan även bli som så att programmet börjar titta efter maximal bländaröppning och brännvidd för att gissa sig till vilket objektiv det är.
Mellanringar
Rapporteras ej vidare till bildfilerna vilket innebär att man inte kan veta om en mellanring använts eller ej. Det går därmed ej heller att applicera rätt objektivkorrigering då vinjetteringen blir annorlunda.
Vad kan man själv göra?
Ofta inte så mycket mer än att själv ändra i bildfilernas metadata. Men, med exempelvis exiv2 som darktable använder kan man via en konfigurationsfil se till att få rätt namn på objektivet.
Exempel med Sigma 500/4.5 APO EX DG HSM:
Detta objektiv rapporterar 500mm och använder LensType-nummer 172. Med hjälp av konfigurationsfilen .exiv2 i hemmappen i Linux eller exiv2.ini i användarmappen i Windows kan man se till att skriva LensType-numret och vad det nya namnet ska vara, exempelvis 172=Sigma 500/4.5 APO EX DG HSM.
Med Canon EOS M50 introducerades råformatet CR3. Canon har tidigare använt CR2 och CRW. Med CR3 kom möjligheten att välja CRAW, som står för Compact RAW. I stället för den vanliga förlustfria komprimeringen i en CR3-fil, RAW, innebär CRAW att man använder förstörande komprimering. Data kastas bort för att spara plats. Ungefär som de JPEG-bilder vi vanligen stöter på.
Fördel och nackdel med CRAW?
Man vinner plats då CRAW kan ta hälften så mycket i filstorlek som RAW. Man kan ta fler bilder i följd innan kamerans buffert säger stopp och fler filer får plats på minneskortet och på hårddisken. Under de flesta förhållanden ser man dessutom knappt någon skillnad mot RAW.
Nackdelen är att komprimeringsartefakter kan visa sig när man ljusar upp extremt mörka partier.
Exempel
Bilden högst upp är tagen vid Tokyo station med en skyskrapa framför solen. En liten del av grön färgkanal har klippt högdagern vilket får anses acceptabelt. Så länge inte alla tre färgkanaler är klippta i högdagern kan man försöka rekonstruera från den som inte klippt.
Kameran, en Canon EOS R6 har stort dynamiskt omfång och klarar av man exponerar för högdagern för att sedan efteråt i datorn ljusa upp skuggorna. Åtminstone i RAW.
Nedan syns två utsnitt från 200%. Den övre, RAW med förlustfri komprimering, har ett fint brus i det upplättade området.
Den nedre bilden däremot, CRAW med förstörande komprimering, har ett mosaikmönster. Speciellt i det gröna grenverket syns det.
Mönstret är dessutom känsligt för vilken typ av färginterpoleringsmetod man använder. Det framträder mer tydligt med metoder som riktar sig mot detaljer såsom AMaZE, RCD och AHD.
Vad behövs för att fotografera kondensationsstrimmor, även kallat kondensstrimmor och k-strimmor? Inte mycket, egentligen. De flesta mobiltelefoner räcker till när det kommer till att få med stora delar av himlen. Det kan i de flesta fall räcka mer än väl för att få till spektakulära bilder.
Vissa mobiler i proffssegmentet kan ta dig lite längre.
Utrustning för att komma närmare
Vill man kunna se flygplanens registreringsnummer eller andra detaljer får man se till att utöka sin kamerautrustning.
Mycket för pengarna får man med Canon RF 800/11 IS STM för runt 11 000 kr. Till den finns det teleförlängare för att komma riktigt nära. Nackdelen är att den inte är speciellt ljusstark, men ska man fotografera flygplan på himlen är det oftast tillräckligt ljust under dagen. Lägg till en av Canons mindre och billigare kameror med RF-fattning så är du hemma.
Som ett billigare alternativ finns ”kompaktkameran” Nikon P1000 från 2018 som är en långzoomskamera.
Oavsett vad man väljer kommer det underlätta med ett stativ. Ett enbensstativ kommer minska skakningen men samtidigt vara tillräckligt rörligt när man i sökaren letar efter flygplan på himlen. För att filma kommer man behöva ett stativ med vätskedämpat videohuvud.
När och var uppstår kondensstrimmor lättast
Lågt lufttryck, kall temperatur och hög relativ luftfuktighet ger bra förutsättningar.
Höjden brukar ligga kring 10 000 meter eller högre, men kan också vara begränsad till vissa luftskikt. Appleman chart används för att ta reda på när förutsättningar för kondensstrimmor finns och det finns sidor på nätet för att hitta lufttryck, temperatur och relativ luftfuktighet på olika höjder.
Tekniska hjälpmedel
Flightradar24 är den mest kända flygplansspåraren, men man ska heller inte glömma ADS-B Exchange som även visar en del militära flygplan. Med flygplansspårarna kan man utöver flygplanstyper och bolag även se höjder. Extra speciellt, och bättre om man får det på film, blir det när ett flygplan stiger eller sjunker och när kondensstrimmorna börjar eller upphör vid en viss höjd.
Aerodynamiska kondensstrimmor
Kondensstrimmor från motorer är de vanligaste strimmorna att se, men det finns även någonting som heter aerodynamiska kondensstrimmor. Luften färdas snabbare över vingarna och konvexa delar, lufttrycket sjunker och med det temperaturen. Vid hög relativ luftfuktighet når man daggpunkten och vattnet kondenserar ur luften.
När solen står rätt kan man även få se iriserande kondensstrimmor. De skimrar då i regnbågens alla färger.
Tips att tänka på
Låt kamerautrustningen ligga ute för att acklimatiseras. Med långa teleobjektiv syns minsta värmedaller som kan komma från någonting så enkelt som motljusskyddet.
Med teleobjektiv kan man få fantastiska bilder när flygplanet är på väg rakt mot en eller rakt ifrån en. Kondensstrimmorna verkar extra stora i förhållande till flygplanet.
Vid morgon eller kväll när solen står lågt kan flygplan med kondensstrimmor misstas för himlakroppar. Det ser nästan ut som att strimman brinner.
Passa på att att fotografera när väderfenomen utspelar sig.
Även om man lätt lägger all fokus mot flygplanet ska man inte förglömma strimmorna efteråt. Turbulensen kan få dem i alla möjliga former.
Eurocontrols konferens om kondensstrimmor
Eurocontrol hade konferens två dagar i Bryssel där man tog upp ämnet kondensstrimmor. Hur påverkar de klimatet och kan man förutsäga var risken är störst att de uppkommer och ligger kvar under flera timmar? Klaus Gierens som publicerat denna PDF om kondensstrimmor deltog.