Öxarárfoss

Öxarárfoss

Island är verkligen en plats för fotografer. Här finns allt en fotograf kan vilja ha i landskapsväg. Allt från vattenfall till mäktiga berg och vulkaner. Þingvellir som fotografiet ovan är taget vid finner du på Google maps. I vanliga fall måste man trängas med turister vid en plats som denna, men campar man har man hela natten och morgonen på sig att vara ensam där.

/Kameratrollet – Fotokurs och fotograf i Skåne

Att vakna mitt i natten

Gryning i Thingvellir

03:47. Då hade jag hunnit vakna, fått på mig mina kängor och riggat upp kameran på stativ för att kunna ta denna bild. Och mer blev det. Jag ägnade resten av natten och morgonen till att fotografera landskapet vid Þingvellir på Island. Hur fint och vackert Skåne och Ängelholm än må vara slår det inte Islands dramatiska landskap.

Inne i vulkanen Thrihnukagigur

Leden till Thrihnukagigur
Mellan Bláfjöll och Thrihnukagigur finns ett stort lavafält med mossa och håligheter.

Thrihnukagigur. Bara smaka på ordet och försök uttala det. Nog för att det finns vulkaner i Skåne, men alla från Jura och absolut ingen som man kan kliva ned i. Den högsta, Gällabjer, är dessutom bara drygt 60 meter över omgivningen.

Tillbaka till Island. Under hela sommarsäsongen är det möjligt att för runt 2000 kr bli nedhissad 120 meter in i Thrihnukagigurs magmakammare. Naturligtvis finns här ingen magma kvar längre, och senaste utbrottet var för 4000 år sedan. Vulkanen är dock vilande, så helt säker är man inte. Från Reykjavik är det runt 30 minuters bilfärd åt sydöst. Därefter på parkeringen vid Bláfjöll får man se till att promenera 40 minuter västerut.

Leden till vulkanen, som kan skymtas som den tredje kullen borta i horisonten.
Uppe på Thrihnukagigur finns den hissanordning som BBC för några år sedan lämnade efter sig.
Ner i hjärtat i Thrihnukagigurs magmakammare.
Från vulkanens hals ned kan man nu skymta en större sal.
Hissanordningen syns med sina lampor och vajrar. Vulkanens magmakammare är upplyst av strålkastare.
Det blev drygt 15 minuter fritt promenerande nere i magmakammaren. Det hade behövts en heldag för detta. Man kunde dessutom fortsätta en bit längre ned och in i vulkanen, men tid fanns ej.

 

Och så bar det iväg igen. De orangea linorna var där för att skydda mot tappade ting från hissen.